Det har börjat spöka i min hjärna... Det är en viss kurskamrat som spökar, en kurskamrat med baggy jeans och snus under läppen och keps (även inomhus)... Jag vet, helt galet fel... Inte alls min stil... Eller är det kanske det?! När jag ser tillbaka är det killarna med snus och keps jag trots allt fått ihop det med i slutändan... :P Men, men .... Jag hade ju tänkt växa upp och satsa på killarna i rutig skjorta och så...  Men av nån anledning vill inte denna snusande keps krypa ur min hjärna.. Utan han poppar upp titt som tätt och jag kan se hans gröna ögon och hans skäggiga kinder och fnissa lite för mig själv... Som en annan 10 åring... Han får mig att le, men bara när han inte ser...  Konstigt egentligen, vet ju inte ens vad han heter... Har inte pratat nånting med honom... Men min blick stannar lite för ofta på just honom och jag hoppas bara att han inte märker nåt... Det vore ju förfärligt pinsamt.... hihi...  Och det underliga är att han är en sån kille som försvinner i mängden, han är tyst och hemlig och bara allmänt anonym i klassen känns det som... Men jag ser honom... Faktiskt!! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...