Idag stötte jag på en såndär jobbig situation.. Det  var på Ica, där stod jag och glodde på kålrötter när han klev in... Snygg, lång, mörk... Hmmm, nice tänkte jag, sekunden senare blev jag alldeles kall i kroppen... JAG KÄNNER IGEN HONOM?! Vart, när, vem, i vilket skick?! Och hans blick fick det som att kännas som att han kände detsamma... Och jag vet verkligen inte vart jag sett denna kille... Antagligen har man stött ihop  med varandra på nån för/efterfest, på nåt FUM-möte, nån faddertjohejs eller så råkar han bara vara student och jag har sett honom på skolan, eller så är det nån jag träffat på krogen... Men det är sååå jobbigt när det sker.. Jag hälsade inte utan stod där och stirrade på de gula kålrötterna och försökte se nyttig ut, vill ju inte att sådär heta män ska tro att jag är något annat än nyttig så stod en stund och stirrade på palsternackorna oxå, tills han passerat och jag vågade titta upp igen...

Ibland vill man inget hellre än att gå fram och fråga; "ursäkta men, känner jag dig?" - Men det kan man inte göra... Tänk om man är helt ute och cyklar och blandar ihop honom med någon annan, eller ännu värre, det visar sig att det är nån man hånglat med på fyllan eller nåt... Ne, ibland är det bäst att bara stirra ner i kålrötterna och hålla tyst och sina misstankar kring bekanta personer....