Det är lätt att tappa förtroendet för någon...

Det är något jag lärt mig genom åren: Lita inte på någon!

Det är tråkigt att man ska behöva känna så..

Att man inte ska våga anförtro sig och våga tro att ens vän finns där för en.

Det är få vänner som faktiskt finns där när de väl behövs...

Det är svårt att räkna med folk som bangar för ofta, räknar sällan med nån nu... 

Det sårar! Det sårar att kompisen bangar, det sårar att man inte vågar lita på den igen...

Och det är svårt...  Det är svårt med vänskap...

På nåt vis tycker jag att det borde vara så enkelt... Men det är tydligen inte det jämt... Vissa verkar inte förstå...

Det är inte enkelt att lita på vänner?!

Eller?? Är de man inte kan lita på ens vänner??

 För det finns ju faktiskt några få som står i vått och torrt och som aldrig slutar heja på, som alltid vill lyssna, som aldrig lovar saker de inte kan hålla och som älskar en och respekterar en....

Det är vännerna, det är dem jag räknar med och det är just dem som kan räkna med mig oxå....

Det är bara synd att min rädsla ibland står ivägen för det... :/  rädslan står ivägen för att finna nya vänner ibland...  :S

Cause I can't make you love me
if you don't
You can't make your heart feel
something it won't
Here in the dark
in these final hours
I will lay down my heart
And I'll feel the power
but you won't
No, you won't
Cause I can't make you love me
if you don't

I'll close my eyes
then I won't see
the love you don't feel
when you're holding me

//Bonnie Raitt

Ibland känns det som att det var en avlägsen berättelse

Något som inte hände mig

Långt från min verklighet idag

Men så nära för bara en sekund

Kastas tillbaka till känslan

Att det egentligen inte var svårare än så

Förstår nu

Att hoppet är det sista som överger människan...

Mig...

Och jag hoppades, bad och längtade

Efter du skulle älska mig

Vet inte ens om du såg det

Smärtan där inuti...

Inser att du sårade mig

Inser att jag tillät det, utan din vetskap

Idag träffade orden mig, enkla små ord

Det var inte svårare än så, inte då, inte nu...

Jag kan inte få dig att älska mig om ditt hjärta inte vill...

Har fortfarande svårt att förstå hur det kunde förinta mig så

Något så  simpelt...

Du hade bara behövt älska mig...

Bad inte om mer... för mig var det så enkelt, att bara ge dig mitt hjärta

Utan att tveka

Slet ut det

Stod med det utanför din dörr med det i min hand och bad dig ta det... Men du öppnade inte....

Du såg aldrig mina tårar

Visste du att jag fällde dem?

Förstod du nånsin att sorgen var du?

Och efterssom hoppet är det sista som överger människan

Så hoppas jag

Att aldrig behöva knacka på med mitt hjärta i min hand igen

För att bli avvisad...

För att få bekräftat att min kärlek var intet värt...