Direktlänk till inlägg 24 oktober 2007
Cause I can't make you love me
if you don't
You can't make your heart feel
something it won't
Here in the dark
in these final hours
I will lay down my heart
And I'll feel the power
but you won't
No, you won't
Cause I can't make you love me
if you don't
I'll close my eyes
then I won't see
the love you don't feel
when you're holding me
//Bonnie Raitt
Ibland känns det som att det var en avlägsen berättelse
Något som inte hände mig
Långt från min verklighet idag
Men så nära för bara en sekund
Kastas tillbaka till känslan
Att det egentligen inte var svårare än så
Förstår nu
Att hoppet är det sista som överger människan...
Mig...
Och jag hoppades, bad och längtade
Efter du skulle älska mig
Vet inte ens om du såg det
Smärtan där inuti...
Inser att du sårade mig
Inser att jag tillät det, utan din vetskap
Idag träffade orden mig, enkla små ord
Det var inte svårare än så, inte då, inte nu...
Jag kan inte få dig att älska mig om ditt hjärta inte vill...
Har fortfarande svårt att förstå hur det kunde förinta mig så
Något så simpelt...
Du hade bara behövt älska mig...
Bad inte om mer... för mig var det så enkelt, att bara ge dig mitt hjärta
Utan att tveka
Slet ut det
Stod med det utanför din dörr med det i min hand och bad dig ta det... Men du öppnade inte....
Du såg aldrig mina tårar
Visste du att jag fällde dem?
Förstod du nånsin att sorgen var du?
Och efterssom hoppet är det sista som överger människan
Så hoppas jag
Att aldrig behöva knacka på med mitt hjärta i min hand igen
För att bli avvisad...
För att få bekräftat att min kärlek var intet värt...
Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...
Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...
Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...
Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...
Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | |||
29 | 30 | 31 |
|||||||
|