Jag strör pengar omkring mig som om de vore utan värde... Jag tror att de aldrig kommer att ta slut, eftersom de aldrig gjort det förut, varför skulle de göra det nu? När det kommer till ekonomiplanering så skulle jag nog egentligen passa med de som hamnar i lyxfällan typ... Dock har det inte gått så långt än... Men vem vet... Smått ångestframkallande är det iaf när man inser att man kastat bort nästan 2000 spänn på bara ett par dagar på saker man knappt minns... Då är det jobbigt! Tänker aldrig på att det är 30 dagar till nästa lön utan lever precis som om jag vore kung i baren...

Inser helt plötsligt att jag bara MÅSTE skärpa mig! Jag måste börja planera och jag måste börja laga billig mat hemma... Har inte råd att äta massa grönsaker, måste offra mig för korven, makaronerna och nudlarna... (Även om jag kommer gråta mig igenom denna period..)

Det som är mest pinsamt med hela situationen är att jag tänker: Måste ta o skaffa mig en kille som jag kan flytta ihop med, då skulle mina utgifter plötsligt i det närmsta halveras... Men har tyvärr inget vidare flyt på det planet och inser sakta men säkert att jag helt enkelt bara Måste växa upp och försöka inse pengars värde... :S

Ne, nu ska jag dränka denna ångest med en stor bit morotskaka.... Samt fundera lite över framtida ekonomisk planering! För sanningen är att det Krävs en omstrukturering här för att jag inte ska behöva hamna i nån dum situation snart.... Illa, illa... Det är tur att pappa fortfarande tror att jag är ansvarsfull iaf.... :S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...