Mat smakar verkligen skit när man äter själv, den växer i munnen och blir till en seg smaklös klump...

Och mat smakar verkligen skit när man äter så att folk ser, när sväljreflexen går ut i strejk för att folk ser dig äta... för att folk undrar varför du valde just den maträtten, kanske borde du valt nåt nyttigare, kanske borde du ätit lite mindre, lite mera, inte alls....

Mat smakar verkligen skit när du lagat den själv till dig själv eller för att bjuda nån annan ... Du misslyckas med kryddorna och får lov att skämmas...

Mat smakar skit när nån annan lagat maten, för då måste du äta, annars är du otrevlig och ouppfostrad och det är man ju inte.. Så maten smakar skit av ångest för allt du trycker i dig....

Att mat ska vara ett sånt onödigt problem jämt, tänk om det vore enkelt att äta, att dricka att svälja och njuta?!?!!?

 

/Per

26 maj 2008 19:06

Mat smakar gott när man äter själv, för då kan man äta hur man vill och så mycket eller lite man vill.. Mat smakar gott med folk runt omkring för då kan man kika på folk och vad de sysslar med utan att verka konstig. Om de däremot stannar upp och tittar tillbaka så verkar de lite störda.. Mat smakar gott i trevligt sällskap och gillar de inte maten man bjuder på så är de otacksamma!
Mat smakar gott när mat ätit den också om man ätit lagom mycket, för då mår man bra och är nöjd för det var precis vad man behövde och så känner man energin som sprider sig i kroppen =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...