http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3235455.ab

Tycka vad man vill om att man som tjej lägger sig brevid en man endast iklädd underkläder... Men ett nej är väl ändå ett nej?! Ibland undrar jag vad det är för sorts människor som arbetar i rätten när man kommer fram till sådna här beslut, trots att den åtalader erkänner att tjejen sagt nej...

Men det är väl säkert nån gammal gubbe som anser att kvinnor ska bära kyskhetsbälte och sopsäckar som kläder och fy för de flickor som har lite spets i garderoben... Usch, ne... Bakslag för kvinnans rättigheter... Sånt här visar ju bara att det är okej att våldta och sexuellt trackassera tjejer och att risken att åka fast är rätt obefintlig... Men vi får väl hoppas att hovrätten har mer kompetent personal...

När man går till affären och är lite sugen på godis... Innebär det då att man vill ha med sig en ICA-kasse med godis hem? Jag menar, jag köpte några godisbitar idag.. (var lite väl låg efter träningen!) det gick på 7 kr... I den stora rosa påsen skramlade ett par bitar på botten... Och så tänkte jag på miljön och funderade lite på VARFÖR de tillverkar så enorma påsar till lösgodis? Det kan väl åtminstonde finnas två storlekar att välja på tycker jag... Vore inte det rätt vettigt? Tror jag ska maila ett litet förslag till karamellkungen...

Japp.. det är bokstäverna ja har kvar att skriva rubriker med innan jag fått med alla alfabetets bokstäver som första bokstaven i en bloggtitel...

Ovettig analys.. I know! men i brist på blogginspiration sjunker kvaliten på inläggen! :P

okej, jag vet att jag inte borde klaga.. Gillar verkligen mitt liv, på alla sätt o vis.. Trivs med vad jag gör, vad jag valt att bli och med hur dagarna ser ut, jag trivs med mina tankar just nu och med mig själv oxå... Men så är det den där lilla lilla tanken som ligger som en liten skugga över solen, nämligen ensamheten. Det handlar inte om att jag inte har vänner eller familj och så, det har jag och de är guld värda.. Men omkring mig börjar folk stadga sig, flytta ihop, skaffa barn och leva familjeliv... Och det känns bara ibland som att det bara är jag kvar och det känns så förbannat långt bort!  Om det bara kunde komma nån snart, ta mig med storm och få mig att känna som jag aldrig levt innan jag träffade honom, någon att skratta med, prata med, gråta med, ha roligt med och bara ha det bra med... Nån! Hur svårt ska det vara lixom? vad krävs av honom för att få mig att sväva? Om jag lixom åtminstonde visste vad jag letade efter, vet ju bara vad jag inte letar efter...

O så läser man horoskop för att hålla hoppet uppe, man spenderar timmar på sig själv för att förhoppningsvis bli lite mer attraktiv på marknaden... Men det verkar inte räcka för de relationer jag söker egentligen där innerst inne... Allt rinner ju alltid ut i sanden och blir till ett ingenting och ensamt singelliv igen...

Men men, nu har jag spytt ut den gallan.. nu är det bara att resa sig igen och dra iväg och släppa den tanken! Får fylla tiden med annat ist, tänka är helt klart överskattat...  Har bokat med M att om vi är singlar och barnlösa när jag är 30 o han 34 så får vi väl slå oss ihop och skaffa ett par små... Backup-planer är alltid bra att ha... :P

ne, out of here again!

Ciao

Idag var jag hos tandhygienisten... De ringde väldigt snabbt bara för två dagar sen och frågade om jag kunde komma på en återbudstid idag.. Min första tanke var... "fan, har ja råd med det nu när kåravgifter och kurslitteratur ska klaras av?!" men så tänkte ja att vafan, tänderna måste man ju ta hand om och jag brukar ju sällan ha några hål....

Tjii fick jag... 3 stycken smååå hål vill de laga på mig... Ångrade snabbt att jag tackat ja till tiden... Ser hundralapparna flyga iväg...

Som tur för mig var att den snälla och trevliga tandhygienisten erjuder sig att ta fram ett "mycket bra" kostnadsförslag.. jaha tänker jag och slappnar av lite, det var ju skönt... Det visade sig att bara att skrapa lite tandsten och konstatera att jag hade några små hål och bör använda tandtråd och skölja med flour nån gång per dag gick på.... 700 spänn... För 20 jävla minuter... Och på detta tillkommer lagning av hål vilket kommer att gå på 2250 spänn....

Detta lilla snabba besök och några hål att täppas till går alltså på 3000 spänn, det var min höstgarderob det...

Lite försiktigt påpekar jag att det kan tydligen bli dyrt att gå till tandläkaren... Tandhygienisten ser tröstande på mig och säger: "det lönar sig att ta hand om tänderna iaf... "

Skamsen knallar jag därifrån med 3 hål, det är ett rekord... och ett "mycket bra" kostnadsförslag...

 Så nu har jag lärt mig hur jag kan spara pengar..... Genom att ta hand om mina tänder...  Grejen är väl att jag bara haft 2 hål i mitt liv tidigare, vilket gjort mig ganska slö när det kommer till att ta hand om mina tänder, men nu vet jag att det måste göras... Så idag är det jag som åker ner på stan och inhandlar plackers och dentan....

Jaha, så var det dax igen... sjätte terminen här i örebro, åttonde på högskolan, 32:a terminstarten i mitt liv... Hur galet är inte det på en skala?! Hursom så är jag laddad... Är överladdad på energi, längtar efter att komma in i rutinerna igen,mogrgonpromenader, träning, plugg, fest, fika o mys med vännerna som kommer tillbaka till stan efter sommaren. Längtar efter att sitta i biblioteket och ha ångest över en kopp kaffe inför en kommande tenta, att disskutera allt nytt man kommer att läsa och göra, öppna nya block för nya kurser, köpa ny fin litteratur att fördjupa sig i och bara ladda inför att om ett år blir det ingen terminstart igen... För då är jag färdig (om ja inte bestämmer mig för att ja vill plugga ännu mer såklart -o det vore ju inte helt O-troligt)... Galet! =)

Får erkänna att jag är lite avundsjuk på alla nya som kommer och ska börja plugga, det är släpkärror överallt på campus fyllda med flyttkartonger tillhörande nya studenter... Och de har allt framför sig, nollning, nya vänner, studietiden och allt vad det innebär, de är antagligen helt vilsna och känner sig ensama och bortkommna i en ny stad.. men snart är de så inkörda som de kan bli och förhoppningsvis blir det de bästa åren de haft... Jag funderar nästan på om jag skulle starta nåt nytt i nån ny stad nästa höst, bara för att lixom...Jobba lockar inte mig som det är nu,även om jag verkligen gillar jobbet jag valt... :)

Jaja... det lär väl visa sig vad jag beslutar mig för... Nu ska jag klara av C-uppsatsen och några VK-kurser innan jul, sen kan man ju börja fundera på allvar... =)

Du ska kastas bakom mig

Sluta spela dessa spel, för jag kan inte förstå dina regler...

Jag kastar min tärning... 1.. var precis vad jag ville va... du kastar... 6- det är vad du ville ha... Jag kastar.. 5- fingrar runt en styv k*k... Din tur... 3- fingrar i mig... jag.. 4 -sekunder, sen är det över... 2 -kommer vi att förbli... för 1 -det har jag redan kastat bort...

:P så tokigt det kan bli.....

Hur ska man veta vad man vill?

När vet man att magkänslan svarar på rätt fråga... och kan man lita på den?

När drömmar drar iväg till fjärran stränder

Andra städer, situationer och jobb...

andras sätt att leva... Inte mitt!

Hur är mitt?

Vad vill jag ha i mitt liv? Vad vill jag med mitt liv?

Hur ska mitt liv se ut?

Vad önskar jag åstakomma innan jag dör?

Vad vill jag lämna efter mig och hur vill jag bli ihågkommen?

Hur vill jag påverka denna värld? Någons liv, mitt liv... ett liv?!

Om man bara hade en vilja vore det enkelt...

Om jag hade en sak jag önskade, en sak jag verkligen ville göra och brann för... Så enkelt allt hade varit då..

Men istället står ja här... som pricken under ett gigantiskt frågetecken

På en karta med alla världens riktningar och jag vet inte vilken väg jag ska följa... Vet inte vilken väg jag vill vandra...

Hur långt orkar mina ben bära?

Hur mycket är jag villig att lämna bakom?

Vad är jag bredd att möta?

Fan om det vore lättare att veta precis vad man ville med livet?!