Nu är det snart dax att dra, har gjort iordning en fruktpåse och en smörgås till resan så jag inte svälter ihjäl! så nu ska jag äta lite lunch, sen ska jag vänta på att mamma kommer hem från jobbet och kör mig till station så jag kommer iväg...

Känns lite läskigt faktiskt, okej, det är inte första gången jag reser ensam så egentligen borde jag inte fundera så mycket över det, men London är lixom London och London är stort... Så det är lite skillnad från vad man är van vid här i stan och i örebro... Har dragit alla möjliga mardrömsupplevelser som skulle kunna inträffa under resan och de som vore värst vore om jag ikväll blir bortförd och våldtagen och kanske styckmördad av någon bitter galen taxichaffis, det andra är väl om det skulle bli nån terrorattack... Men annars kommer ja inte på så mycket hemskt som skulle kunna ske...

tror att det blir en bra resa och jag tror att jag kommer växa ännu lite till med denna resan faktiskt... Känner mig faktiskt förbannat självständig som vågar resa iväg såhär alldeles själv... Och om en vecka när jag kliver av på arlanda så är jag ännu lite mer berest än innan och har några fler erfarenheter jag inte hade innan och framförallt ännu mer tillit till mig själv... Så jag gillar detta, det är bra! Man ska fan resa själv nångång i livet iaf, det borde alla göra!! *försöker tygla nerverna* :P

Hej o hå... Mycket att tänka på inför resan till London... Oftast när jag reser så brukar jag vara lite lat och boka ett hotell iaf första kvällen samt transfer från flygplatsen.. Detta gjorde jag inte denna gång..

Så jag har spenderat timmar på nätet för att hitta ett boende som känns bra och just nu spenderar jag timmar med att hitta bästa sättet att ta sig från flygplatsen till hostlet jag bokat in mig på... Det hade verkligen inte varit några problem om det inte var så att jag kom fram så sent på kvällen... Så allt hänger på en timma.... Alltstå är det mycket viktigt att mitt bagage kommer fort när vi landat då sista tåget går 1 timma efter att jag landat... Funderingen nu går åt att packa jäkligt lätt så att man bara har ett handbagage med sig och struntar i bagage... Men det är såklart svårt att packa max 5 kg för en hel vecka.. ja menar jag är ändå tjej...

Men det löser sig, i värsta fall går det ju taxi iaf, men känns ju tråkigt att lägga 700 spänn på taxi första kvällen... Och så känns det lite fånigt med, mer spännade att resa obekvämt!

Men det löser sig nog... Det här känns verkligen som MIN resa, och den börjar redan på eskilstuna centralstation... :P Ingen skjuts till arlanda och avvinkande och pussande och kramande.. Det är Iskallt jag som ger mig ut i världen....

Och mamma är lika orolig som vanligt och bannar sig för citerat "att hon uppfostrar ungar som är så jävla modiga"..  Min åsikt är att hon borde vara stolt istället.. Fast det är hon nog iof bakom den där nervösa masken.. =)

Nu är jag hemma i hemstaden igen... I mamma o pappas hem och trängs med dem och lillebror... Detta är på sätt o vis trevligt och mysigt... MEN det som stör mig är att jag faller in i rollen som storasyster Duktig... Städa upp, diska, hjälpa bror med mat, rasta hunden... Hallå?! Kan man inte få bli lite ompysslad när man kommer hem?! Jag är faktiskt inte storasyster Duktig längre, eller jag vill iaf inte vara och försöker verkligen att inte falla in i den rollen... Ja menar jag är Malin, familjemedlemmen som är hemma minst under året... Hade ju varit trevligt om man hade känt sig mer som den hemvändande efterlängtade dottern och inte som "Men storasyster är duktig, hon gör det där... "

Konstigt egentligen hur våra syskonroller styr hur vi är, blir och känner oss.. Och hur det styr vilka förväntningar som finns på oss, jag har alltid förväntats vara duktig... Vilket bara lett till att jag alldeles för ofta känner mig otillräcklig... Min syster däremot hon bara flyter med och är... Och min bror ja inte vet jag.. han är nog för det mesta rätt servad och bortskämd, typisk lillebror... Och jag jag blir inget annat än storasyster duktig!

*suck*

Mmmm... så det är väl lika bra  att låta bli antar ja...

Jag  menar varför kasta tårar på nåt man inte ens vet vad det är?!

En känsla av vemod... För vad?

En känsla av saknad... Efter vem, efter vad?

En känsla av sorg... Vad har jag att sörja?

Ångest? Oro? Ångest, i en lättare form...

Nånstans känns det inte bra, nåt är fel...

Och det är som vanligt och det skrämmer mig..

Jag försöker vara modig och skrämma iväg det...

Men sanningen är....

Att jag kan inte.. Jag är inte modig..

Och mina vrål och mina slag skrämmer inte bort,

Vad det nu är som känns så som det inte borde i mig?! 

Nu börjar den krypa på igen... Höstångesten!

Jag försöker leta saker med hösten som jag tycker om, men det finns inget, absolut INGENTING som jag ens kan gilla lite med hösten...

Ikväll när jag stod i duschen och frös kändes det som vinter, det spelade ingen roll hur varmt jag vred på vattnet, gåshuden hade bestämt sig för att stanna.. Så kallt var det, och ångesten kröp på..  Ni vet när man fryser sådär så att det värker i kroppen... Så som jag fryser hela långa vintern... Ska det vara såhär i massa månader nu!? Att man ska frysa konstant?!

Det slog mig oxå igår att det börjar bli mörkt igen, kvällarna är korta, nätterna så långa, mornarna så otroligt mycket tyngre att orka kliva upp på... Det lockar inte direkt med en morgonpromenad... När man slår upp ögonlocket och det bara är grått, grått, grått, grått utanför... Inga lampor i världen kan ersätta min älskade sol... Inga tesmaker kan konkurera med vattenmelon och jordgubbar... Inga jävla halsdukar kan ersätta känslan av sätta på sig en sval o fin solklänning... och ingenting är lika bra som på sommaren...

Och varför måste hösten/vintern/ våren vara så förbannat lång???

Jag frågar mig alltid hur jag ska överleva ännu en... Men gör jag det egentligen? För efter varje vinter måste jag starta med att ladda för att orka med nästa, för då är energin på nåt vis förbrukat... Är det att leva? Ne, jag är nog mer som björnar.. Jag går i ide... Hela långa vintern går jag på halvfart.. Och jag vet inte hur jag ska ändra på det...

Finns det nån som vet så snälla dela med er av tipsen! Jag behöver dem! NU... Hösten är nära!

Funderar på att knyta till kredit på mitt bankkort... är det vettigt eller ovettigt`?? Funderade på att ringa pappa, han är bra på såntdär, men jag tror jag skulle få en utskällning som ens funderar på saken... Men ändå, det är ju bra när man måste lägga flera tusen på studentlitteratur på en gång, på så vis kan man ju dela upp kostnaden lite... Eller tänker jag helt åt helsike nu kanske?!

När jag var liten tyckte jag att mornar kunde vara mysiga... Det var mysigt att bli väckt av mamma, en puss i pannan och en varm kram... På med kläder och ner till frukosten som stod framdukad på bordet... Lite frusen, varm oboj och mackor... Sen brukade jag stå i hallen, värma mig på elementet och titta ut på gården medan mamma blåste håret och gjorde sig fin... Minns att det luktade på ett särskilt sätt när mamma blåste håret och det kändes tryggt och det kändes mysigt....

Nu finns det fan inget mysigt kvar med mornar, det är bara ångest när klockan ringer och det enda enda enda man vill i hela världen är att sova iaf en timma till... efter en stund är det bara att tvinga sig upp, då är klockan oftast för mycket för att man ska hinna ta en dusch så frusen och stel knallar man upp och gör det man måste innan det är dax att jaga iväg till jobbet för rapport och köra igenom avdelningens rutiner...

Och jag längtar tillbaka till skolan nu, då kan man få sova till 7.30 iaf vilket innebär att man är lite lite mer människa än som det är nu... Och jag bara funderar lite på Om det ska vara såhär hela livet sen??

Jaja, det är väl bara att palla sig iväg till jobbet nu antar ja...

Shit, I´m going low again... :(

Dumt!