Här kommer lite kassa mobilbilder från lördagens fantastiska konsert!!!

Förbandet Håkan Hellström med sitt glada band! :)

Som ni som regelbundet läser denna blogg säkert förstått så fightas jag konstant med/Mot min kropp...  Och det går upp och ner i perioder... I måndags hade jag en "fuldag" och som på beställning råkade jag springa på en låda med billiga pocketböcker på Willys... Jag rotade lite i den och fann ett par  böcker i stil med- GI-metoden, Fettförbränning, och blablabla... jag har bokhyllan full av dem... Utan resultat såklart...

jag kastade en blick på dem med den vanliga tanken... "borde prova det där... " men nånstans på vägen har jag kommit till den punkt när det får vara slut på dieter och störningar i matväg! Jag vill inte mer! Jag är trött på att jaga mig själv, det är som det är, jag är som jag är och det måste duga!

 Men under alla dessa dietböcker såg jag en liten ljusblå bok, typ samma sort som dietböckerna men nåt gjorde att jag inte kunde hålla mig ifrån den, kanske var det att den såg just så hälsosam och rofylld ut som jag önskar känna mig... Och jag tog upp den... -Älska din kropp som den är av Astrid Longhurst... Jag föll för den och den försvann ner bland spenat, melon, tomat och kattsand i korgen... Jag har läst nästan hela nu och helt plötsligt ser jag mig själv, mitt beteende till mat och min kropp på ett helt annat sätt och jag har efter 3 dagar med denna bok insett att jag måste lära mig älska min kropp... Annars blir det aldrig bra! Denna bok kommer från och med nu att fungera som min lilla bibel och jag kan rekomendera andra med liknande bekymmer med sin självbild, vikt och kropp att läsa den...

Boken får en verkligen att vakna och inse hur ens självbild påverkar ens liv.. Från att dra sig från att ha på sig vissa sorters kläder, inte vilja visa sig i vissa sammanhang, hur man jämför sig med andra o.s.v Och jag har bestämt mig.. Nu är det slut på detta, jag är den jag är och det är mitt liv och min kropp ska inte stå i vägen för hur jag lever det! För det är inte kaos och katastrof, jag måste bara inse det, jag måste våga tro på det! Och det är väl för fan dax efter 20 år..  För grejen är att jag råkar vara född med kurvor, jag har höfter, rumpa och midja och jag tänker gilla det!! Då är det bara!!!

Jag är så trött... Igår när jag gick hem från jobbet kändes det som att jag skulle svimma och kräkas.. hela världen gungade och träning var bara att glömma... Det fanns ingen energi över till det... Idag, efter elva timmar sömn mår jag fortfarande illa och är typ så trött att jag skulle kunna bädda ner mig och sova ett par timmar till... Och jag funderar på vad jag gett mig in på.... Vill jag verkligen jobba med detta? Vill jag verkligen möta frustrerade anhöriga till patienter? Vill jag verkligen slita sönder min kropp när jag vänder alldeles för tunga patienter i sängen? Vill jag jobba såhär oregelbundet? Vill jag jobba i en sektor där besparing är mer regel än undantag? Där resrserna inte räcker till vilket leder till frustration både hos patienter och personal? Som skapar en miljö som inte alls är patientsäker...

Jag vet inte... Jag tror inte det, jag tvivlar... Oavsett så kommer jag aldrig aldrig aldrig stanna vid att vara undersköterska eller sköterska... Ska jag vara kvar i landstinget så blir det en vidareutbildning och jobb på nåt ställe där resurserna finns, som iva eller nåt... För detta är inte min grej, det håller inte! Om jag ska vårda människor så vill jag kunna göra det bra annars kan jag lika gärna göra nåt annat... Och nu är det nåt jag överväger... För jag vill inte jobba och vara så trött och frustrerad att tålamodet tryter... För det är inte okej, det är aldrig okej! Men nu förstår jag hur det kommer sig att det finns så många trötta, irriterade och otrevliga sköterskor ute i vården iaf... Eller en av anledningarna till det iaf!

*längtar efter ledigt*

Vissa dagar är värre än andra...

Vissa dagar känner man sig bara så förbannat ful...

Håret behöver färgas, klippas...

Naglarna behöver växa och få sig en rejäl manikyr för att man ska sluta se ut som nån bajstrokande sköterska... Men vad gör man inte för hygienen?!

Huden är tråkig,finnig och pepplig, blekt av för lite sol...

Ögonen, trötta hängiga, slitna utan minsta antydan till gnista..

Munnen är för trött för att bjuda på ett leende...

Kroppen känns inte alls stark och smidig, snarare svullen och blek, överallt veckar det sig där det inte borde vecka sig och inga kläder kan dölja felen, det är en säck som släpar runt på ett för trött ansikte... typ som Påsen i trasdockorna... Minns ni?

Idag är en sån dag....

Idag är jag bara förbannat ful!

Nu blir det en promenad, snabb och lång och på vägen blir det till att köpa lite hårfärg... Och allt socker som finns i skåpen ska kasseras och grönsakerna ska massakeras på skärbrädan till middagen...

Det behövs en renovering, invändig som utvändig...

Det behövs glöd och energi och vitaminer och näring för att behålla skönhet... Jag måste renovera för att få tillbaka nåt som kan liknas vid det!

"Kanske är min hjärna tumlad och tömd

Urblekt och tvättad

Annars hade jag aldrig glömt....."

-hur förbannat jävla skitbra Kent kan vara live på hemmaplan!

Gårkvällen var helt fantastiskt underbar, förväntningarna var höga, tror att halva Eskilstuna hade samlats på Strömsholmen för att kika på "kungarna" och jag skulle gissa på att få blev besvikna... Möjligtvis de som hoppats på att bara pärlor, ingenting och musik non stop skulle spelas...

Men vi slapp det.... vi slapp de största radiodängorna!! :D

Istället startade konserten med acorden i min absoluta favoritlåt av kent sen ja... första skivan... Stenbrott! det är min låt...

Och benen svajade under mig när adrenalinet började pumpa, som jag önskat och väntat och längtat på att få höra den låten live... Och jag såg mig själv i mitt gamla tonårsrum, invirad i ett täcke av ångest skrika med Jocke... "Låt mig gå i bitar, jag har gjort nåt så dåligt igen... Låt mig ha ont, låt mig skrika färdigt tills bröstkorgen är tom.. låt mig spricka sönder, det har jag verkligen förtjänat... /.../ Jag är är jag jag är, inte gjord av sten!" Och efter att ha hört den låten så hade jag kunnat gå hem, väl tillfredställd! Men självklart stannade jag och alla, alla, alla favoriter utom möjligtvis Lilla ego/stoppa mig juni fick jag uppleva... Blåjeans, celcius, utan dina andetag, ingenting någonsin och massa andra.... 2 magiska timmar fick vi med oss hem!

Och jag vet precis lika väl nu som för 13 år sen varför jag älskar Kent!! Varför de berör mig så otroligt mycket.... Jo, just för att Jocke Berg måste ha upplevt Staden och upplevelsen av att vara tonåring där, ungefär just så som jag oxå gjorde... Och igår fick jag en resa tillbaka i tiden, till de dagar då mitt liv gick ut på att andas och överleva och planera för att fly staden...

Och nu är jag så jävla tillfredställd, tack jocke, tack Kent, tack Eskilstuna för att det är just en så jävla ångestframkallande stad som präglar oss och på nåt vis tillslut skapar människor av de flesta... Och det är väl så som Jocke sa: "vissa av oss startar här, andra slutar här... "  Och på tal om det snackade Jocke, som annars brukar vara rätt tyst under konserter en hel del, han berättade massor av minnen från tiden i tuna och om hur vissa låtar kommit till... Att Kallt kaffe hade uppkommit på grund av skaviga linser var ju en rätt kul överaskning...

Och jag avslutar helt enkelt denna euforiska blogg med gårkvällens sista fantastiska textrader:

Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Alltså folk klagar gärna på otrevlig sjukvårdspersonal, med all rätt!

För som sköterska eller vad man nu arbetar som inom vården så krävs det att man allid är på topp, man får aldrig vara otrevlig eller försumma patienter... Men dagar som denna förstår jag precis varför sjukvårdspersonal också kan vara otrevliga.. För idag är jag en dålig sköterska, idag är jag en dålig människa...

Jag har huvudvärk, magen värker den med, halsbränna har jag och jag har sovit på tok för lite, jag är stressad, trött, irriterad, känner mig gråtfärdig för att jag är så trött och måste gå upp idag igen... Och jag är Irriterad på att jag är trött, irriterad på att det kommer att vara många patienter och kort om personal, irriterad på att jag har fått ett så förbannat dåligt schema som stör mig så in i h-vete! Jag vill faktiskt inte jobba typ varenda jävla helg, hela sommaren... Och jag vill definitift inte ha två morgonturer i rad dessa helger heller... Och jag vill inte jobba fem dagar vara ledig en, jobba 5 vara ledig 1 och jobba 5 igen... Jag menar hur orkar man det?! Hur orkar man det när ens jobb går ut på att ge och ge och ge och ge till andra?

Det är inte att jag inte gillar mitt jobb, jag älskar det, trots att det innebär vissa saker som kanske är mindre trevliga så som t.ex bajs och blod och urin... Men jag får mycket tillbaka av patienterna många gånger och när jag är glad och utvilad är jag en kalasbra sköterska som älskar sitt jobb!

 Men man måste orka, man måste få tid till att reflektera allt, man måste få tid till att ta hand om sig själv och vila ut.... Annars går det inte, då blir man en dålig sköterska! Man blir en dålig sköterska för att arbetstiderna inte är de ultimata, för att nedskärningarna i vården är för stora, för att man ibland inser att lönen inte är värd jobbet, för att vissa patienter är otacksamma och otrevliga, för att anhöriga pressar en och gör att man känner sig otillräcklig... Men grejen är att jag har inte tid att sitta hos en enda patient konstant när jag har 8 till att ha hand om... Det går inte! Jag kan inte! Jag kan inte dela mig själv i två och jag räcker inte alltid till!! Och det är det mest frustrerande i mitt jobb... Jag räcker inte till!!! Jag kan aldrig ge mina patienter allt, för jag har inte tid till det... Jag är glad om jag under ett kvällspass får sitta ner och äta mat i 15 minuter... Men det händer sällan... ändå drar arbetsgivarna 30 minuter rast!

Ibland undrar jag om jag inte bara hamnat helt fel?! Kanske borde jag inte vara sköterska, kanske borde jag blivit nåt annat??! Nåt som är bättre betalt, har bekvämare arbetstider och där jag känner att jag räcker till??!

Singelliv!

Japp... den eviga singeln har tröttnat!

I min vänkrets börjar det se ut mer och mer som att jag är den enda singeln kvar... Detta innebär att jag kommer att sitta ensam hemma på fredagarna och svulla framför tv´n medan alla andra sitter hemma med sina karlar...

Detta innebär att jag inte har någon att resa till utlandet med, medan alla andra åker på semester med sina karlar....

Det innebär oxå att jag blir så otroligt mycket mer medveten om mitt civilstånd som singel... och hur fruktansvärt tråkigt det är!

Jag vill inte vara singel längre... :( Jag vill inte vara ensam med, jag vill att det ska smälla och explodera och flyta på utan problem!

Det är på tiden nu! Nu vill jag inte vänta mer, nu vill jag att bitarna faller på plats, om inte för livet så iaf för ett tag....

Alltså nu har jag bott här i snart en månad och en stor skillnad har jag noterat! Det är Konstant rörigt här... Det spelar ingen roll hur mycket jag plockar och grejar, det är grejer överallt! Jag gillar stilrent så detta känns lite halvdrygt! Men får väl vänja mig vid det, det är ju som sagt bara ett år och detta är förhoppningsvis den minsta lägenhet jag någonsin kommer att bo i! Jaja, det var I-landsproblemet... Några U-landsproblem har jag inte att bjuda på dock...

Dock lite lyxproblem, nämligen att på Lördag smäller det, då är det dax för Kungarna från tuna att erövra staden.... Alltså, Kent på hemmaplan! Helt fantasktiskt underbart ska det blir!

Men nu ska jag städa upp lite här, träna och jobba... Inte mycket ledig tid i mitt liv inte... Ser fram emot semestern i augusti dock.. Har börjat kolla lite resor och det är väl framförallt Grekland och Kroatien som lockar!  Så det återstår att se vad det blir... =) Men förhoppningsvis innebär det värme och en shysst solbränna iaf!