Att det ska vara så förbannat svårt att säga nej till vissa människor... Endel människor sätter sig i en position i situationer som gör det svårt att säga emot. De använder ord och blickar och vänder på saker och ifrågasätter andras aspekter och viljor... Och de ska alltid berätta för en hur det är, eller hur du ska känna, tycka och tänka... Jag tycker att det är svårt att veta hur man ska hantera sånt... Kanske borde man bara vara hårdare och stå på sig och säga "JAG känner inte så.... JAG vill nåt annat, det är ditt sätt att ta hand om saker och det passar inte mig" Men det är svårt... Och jag vet att mitt sätt att hantera saker kanske inte alltid är det bästa, men det är mitt sätt och det passar mig... Och jag vet att min vilja ibland kanske är tråkig, men det är vad jag vill... Och det är väl ändå mitt liv?! Jag borde ha det slutgiltiga svaret på hur jag väljer att leva livet, det borde ju vara mina beslut som spelar roll i mitt liv... *Suck* Borde man berätta för dessa personer att man tar illa upp av deras beteende?? Borde man berätta att det gör en irriterad när de berättar hur man är och beteer sig i situationer som inte ens berör dem, som de inte har nån vetskap om bakgrunden till...

Svårt det här ju....

Att det ska vara så svårt att klämma fram en bra blogg då.... Vill ju, men har inget att skriva, tror att livet är lite för bra och lite för händelselöst (iaf på saker man kan skriva om i bloggen)....

*suck* Ge mig inspiration nån.... nåt... vad som helst!

Jag klarade tentan, 100% rätt och läkemedelsberäkningen är avklarad.... Blev såklart tvungen att fira detta lite, så jag cyklade helt enkelt ner på stan och shoppade två på skor till mig och massa andra presenter till födelsedagsbarn, nyfödda och nyexaminerade... askalas..

Det var riktigt drag på stan idag då hela örebros studenter regerade på gatorna, jag älskar studenten, vill göra om den dagen igen och igen och igen... Bästa dagen i mitt liv tror jag, fick gåshud av all glädje som lyser ur dessa studenter, det är så roligt att se på! =D Helt otroligt att det är 5 år sen man själv stod där med skoskav och söndergapad röst...5 ÅR, det känns ju som igår! Kommer aldrig glömma den dagen, Tänker aldrig glömma den dagen, den var ju bara pur lycka....

Enda negativa idag var att jag lyckades med att dra på mig P-böter, klantigt jag vet.... Men det var ju fullt på gästparkeringen igårkväll så tänkte parkera om imorse, men det glömde jag såklart... Så klantigt! Men har ju fått massa pengar på fonder nu så det är lungt, ingen panik över den boten längre... :P

Nu ska jag flyttpacka lite innan träningen! =)

Fick igår reda på att vi har en möjlighet att skriva omtentan i läkemedelsberäkning, IDAG! Härligt, jag som hade hoppats på att i lugn och ro hinna gå igenom allt och lära mig allt kalasbra, nu sitter jag här och panikpluggar (ok, tog en break för att skriva av lite frustration just nu bara)... Fick lov att skjuta upp mitt examinationsseminarie i akutsjukvård till nästa vecka, tur för mig att jag jobbar C-tur just den dagen så jag kan vara med! Hur som så blir jag tokig på detta, läkemedelsberäkningen kräver 100% rätt, man har inte råd med ett slarvfel vilket innebär att det är fullt fokus som gäller... Har gått igenom förra tentan för att kolla vad jag kuggade på, massaprocent/volymprocent, hade även dålig koll på hur man räknar ut dropptakter, men det har jag övat så det borde sitta nu iaf... så nu ska jag slita lite till med procenten innan jag går upp och gör en vild chansning på att klara detta....

Hoppas även på att resultatet från den förra omvårdnadstentan kommer idag eller snart iaf, vill ju veta om jag måste skriva om på den i höst eller inte... det var som sagt en skum tenta, svårt att avgöra vad resultatet kan ha blivit, men hoppas på ett G iaf... (eller ett VG såklart :P- men ett sånt resultat får man nog inte efter 2 dagars plugg... )

Jag har fått en titel nu, en riktig yrkestitel.. Igår var jag på sjukhuset och fixade legitimation inför sommaren... På denna står det 

Malin ******** Undersköterska... hehe.. jo, det står bara undersköterska än så länge, men det är ett steg på väg, nästa sommar står det Malin ******** Leg. Sjuksköterska, om att går som planerat vill säga! =D (Hmm.. bara kanske var ett dumt ord att klämma in, undersköterskor har oxå ett viktigt jobb ju... men menade på att för min del är det ett avstamp mot nästa steg bara.... )

Helt otroligt att de här 3 åren snart är klara... Nästa sommar börjar ju allvaret... Vad innebär det då? vart tar jag vägen då? Vart kommer jag jobba, bo, vara, leva??? :S Ohhh... spännande att livet går framåt iaf!

känner att jag varit lite kass med att uppdatera här... men har ju fullt upp att jobba med brännan, fan man skulle vara mörkhyad.. tänk vad tid man skulle spara! Nu måste man ju ligga konstant och klämma i solen! Men men, jag klagar inte, jag tycker det är skönt! Och nu ser jag ut som en tomat i ansiktet, men bikinilinjerna har letat sig fram iaf!

Nu är jag hemma igen och funderar på hur jag ska få ihop allt, flyttar som bekant nästa helg, jobbar hela veckan fram tills dess, har ju kommit igång med träningen nu och det vill jag inte dra ner på...( 4 dagar i veckan är ett måste! tränade duktigt 90 min igår och blir samma visa idag... ) Hursom så trodde jag att jag skulle få vara pluggfri denna vecka utöver seminariet men när jag kom tillbaka efter min lilla "semester" så har läraren i läkemedelsberäkning skickat ett mail om att vi får skriva imorgon... IMORGON, detta innebär råplugg och en jävla massa tur för att det ska gå vägen! Men men.... Det är bara att hoppas på det bästa!

Utöver det har jag kommit fram till slutsatsen att alla störda ätbeteenden jag har måste få ett slut så nu har mitt nya projekt börjat och det handlar om att äta vanlig mat, reglebundet! 5ggr/ dag ska jag äta och det är inget slarv med det! Har förstört så mycket i både min psykiska inställning till mat och min kropps reaktioner på mat att jag måste komma in i ett normalt mönster för att kroppen inte ska ta skada... Nu skiter jag i vikt, jag äter och tränar och oavsett panikattacker rörande mat så ska det inte störa mitt nya beteende! Jag ska bli vän med mat igen! Kosta vad det kosta vill!!! Nu är det slut på alla dumheter!

Japp, så var den avklarad.. sommarens första runda på golfbanan, visserligen bara 9 hål.. men Wtf, det räcker... Några sneslag, några "titta upp för tidigt" och toppa bollen, några riktigt snygga, en "slå på annan spelares boll" - ska tillägga att jag satte den långputten klockrent! hehe.. Synd bara att det var fel boll! Som sagt, jag kommer bli en golfare, är en bra övare iaf... Och mycket frivillig... =) Det är verkligen askul, för några år sen kunde jag inte för min värld förstå varför pappa och alla andra i hans krets var så såld på en sådan "tråk-sport" Men nu förstår jag... =)

Och så har hela lediga helgen ( ja, LEDIG!!) gått, helt otroligt så fort det går... Och jag har nog hunnit med det mesta som jag ville hinna med oxå... Har umgåtts med familjen, träffat lite vänner, golfat och njutit ute på landet... Askalas helt enkelt! Men imorgon bär det av hemåt igen, för flyttpack,flyttstäd och sista seminariet i skolan samt P´s examen på fredag.. .Sen blir det nog Tuna igen på lördag, fira systeryster och träffa henne framför allt, var 6 månader vi sågs nu ju.. Och så blir det väl en sväng och hälsa på P`s lille "Bosse" (har inte fått nån ny uppdatering så det får han kallas tills jag hör nåt.. .

En kul grej som hände idag var oxå att jag träffade en gammal barndomskompis på stan och helt spontant tog vi en fika och uppdaterade oss på livet.. Vi var jättetighta från lekis och ända tills efter gymnasiet (till och från) men i och med att jag började plugga, flyttade och hon bildade familj så tappade vi kontakten... Men det var Riktigt trevligt! Det är nåt visst med barndomsvänner, även om man väljer helt olika vägar i livet och knappt har kontakt med varandra så finns det band som aldrig går att klippa av.. de få riktiga vänner jag har som alltid ställer upp för mig skulle jag aldrig tveka på att ställa upp för tillbaka och barndomsvänner tillhör den kategorien (med vissa undantag såklart)... Ne, det var ett trevligt möte som förgyllde min dag och gav mig lite av ett spontant och överaskande inslag i livet... Uppskattat, helt klart!!

Japp kan inte annat än att skicka in ett såntdär nördigt inlägg utan betydelse... Men det är ju sooooool... Och det är sommar och så underbart underbart UNDERBART ute... Har legat och glassat på landet i princip hela dagen... Förutom stunden när jag rastade hunden och tro det eller ej såg årets 2:a orm... Och jag som är så hysteriskt ormrädd, ensam stod jag där ute på gärdet med tårar i ögonen, hyperventilerandes med knän som skallrade och ville mest bara skrika även om jag både såg och hörde att ormen försvann in i skogen igen... Usch, kommer drömma mardrömmar, hatar det äckliga djuret, det är vidrigt otäcka djur de där ormarna.. Så det var väl sista gången jag tar en promenix på landet (iaf den svängen) antar jag...