"Kanske är min hjärna tumlad och tömd

Urblekt och tvättad

Annars hade jag aldrig glömt....."

-hur förbannat jävla skitbra Kent kan vara live på hemmaplan!

Gårkvällen var helt fantastiskt underbar, förväntningarna var höga, tror att halva Eskilstuna hade samlats på Strömsholmen för att kika på "kungarna" och jag skulle gissa på att få blev besvikna... Möjligtvis de som hoppats på att bara pärlor, ingenting och musik non stop skulle spelas...

Men vi slapp det.... vi slapp de största radiodängorna!! :D

Istället startade konserten med acorden i min absoluta favoritlåt av kent sen ja... första skivan... Stenbrott! det är min låt...

Och benen svajade under mig när adrenalinet började pumpa, som jag önskat och väntat och längtat på att få höra den låten live... Och jag såg mig själv i mitt gamla tonårsrum, invirad i ett täcke av ångest skrika med Jocke... "Låt mig gå i bitar, jag har gjort nåt så dåligt igen... Låt mig ha ont, låt mig skrika färdigt tills bröstkorgen är tom.. låt mig spricka sönder, det har jag verkligen förtjänat... /.../ Jag är är jag jag är, inte gjord av sten!" Och efter att ha hört den låten så hade jag kunnat gå hem, väl tillfredställd! Men självklart stannade jag och alla, alla, alla favoriter utom möjligtvis Lilla ego/stoppa mig juni fick jag uppleva... Blåjeans, celcius, utan dina andetag, ingenting någonsin och massa andra.... 2 magiska timmar fick vi med oss hem!

Och jag vet precis lika väl nu som för 13 år sen varför jag älskar Kent!! Varför de berör mig så otroligt mycket.... Jo, just för att Jocke Berg måste ha upplevt Staden och upplevelsen av att vara tonåring där, ungefär just så som jag oxå gjorde... Och igår fick jag en resa tillbaka i tiden, till de dagar då mitt liv gick ut på att andas och överleva och planera för att fly staden...

Och nu är jag så jävla tillfredställd, tack jocke, tack Kent, tack Eskilstuna för att det är just en så jävla ångestframkallande stad som präglar oss och på nåt vis tillslut skapar människor av de flesta... Och det är väl så som Jocke sa: "vissa av oss startar här, andra slutar här... "  Och på tal om det snackade Jocke, som annars brukar vara rätt tyst under konserter en hel del, han berättade massor av minnen från tiden i tuna och om hur vissa låtar kommit till... Att Kallt kaffe hade uppkommit på grund av skaviga linser var ju en rätt kul överaskning...

Och jag avslutar helt enkelt denna euforiska blogg med gårkvällens sista fantastiska textrader:

Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

 

elena

13 juli 2008 14:48

de är bäst, igår var bäst.

http://elenaasplund.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...