Här kommer lite kassa mobilbilder från lördagens fantastiska konsert!!!

Förbandet Håkan Hellström med sitt glada band! :)

Som ni som regelbundet läser denna blogg säkert förstått så fightas jag konstant med/Mot min kropp...  Och det går upp och ner i perioder... I måndags hade jag en "fuldag" och som på beställning råkade jag springa på en låda med billiga pocketböcker på Willys... Jag rotade lite i den och fann ett par  böcker i stil med- GI-metoden, Fettförbränning, och blablabla... jag har bokhyllan full av dem... Utan resultat såklart...

jag kastade en blick på dem med den vanliga tanken... "borde prova det där... " men nånstans på vägen har jag kommit till den punkt när det får vara slut på dieter och störningar i matväg! Jag vill inte mer! Jag är trött på att jaga mig själv, det är som det är, jag är som jag är och det måste duga!

 Men under alla dessa dietböcker såg jag en liten ljusblå bok, typ samma sort som dietböckerna men nåt gjorde att jag inte kunde hålla mig ifrån den, kanske var det att den såg just så hälsosam och rofylld ut som jag önskar känna mig... Och jag tog upp den... -Älska din kropp som den är av Astrid Longhurst... Jag föll för den och den försvann ner bland spenat, melon, tomat och kattsand i korgen... Jag har läst nästan hela nu och helt plötsligt ser jag mig själv, mitt beteende till mat och min kropp på ett helt annat sätt och jag har efter 3 dagar med denna bok insett att jag måste lära mig älska min kropp... Annars blir det aldrig bra! Denna bok kommer från och med nu att fungera som min lilla bibel och jag kan rekomendera andra med liknande bekymmer med sin självbild, vikt och kropp att läsa den...

Boken får en verkligen att vakna och inse hur ens självbild påverkar ens liv.. Från att dra sig från att ha på sig vissa sorters kläder, inte vilja visa sig i vissa sammanhang, hur man jämför sig med andra o.s.v Och jag har bestämt mig.. Nu är det slut på detta, jag är den jag är och det är mitt liv och min kropp ska inte stå i vägen för hur jag lever det! För det är inte kaos och katastrof, jag måste bara inse det, jag måste våga tro på det! Och det är väl för fan dax efter 20 år..  För grejen är att jag råkar vara född med kurvor, jag har höfter, rumpa och midja och jag tänker gilla det!! Då är det bara!!!

Jag är så trött... Igår när jag gick hem från jobbet kändes det som att jag skulle svimma och kräkas.. hela världen gungade och träning var bara att glömma... Det fanns ingen energi över till det... Idag, efter elva timmar sömn mår jag fortfarande illa och är typ så trött att jag skulle kunna bädda ner mig och sova ett par timmar till... Och jag funderar på vad jag gett mig in på.... Vill jag verkligen jobba med detta? Vill jag verkligen möta frustrerade anhöriga till patienter? Vill jag verkligen slita sönder min kropp när jag vänder alldeles för tunga patienter i sängen? Vill jag jobba såhär oregelbundet? Vill jag jobba i en sektor där besparing är mer regel än undantag? Där resrserna inte räcker till vilket leder till frustration både hos patienter och personal? Som skapar en miljö som inte alls är patientsäker...

Jag vet inte... Jag tror inte det, jag tvivlar... Oavsett så kommer jag aldrig aldrig aldrig stanna vid att vara undersköterska eller sköterska... Ska jag vara kvar i landstinget så blir det en vidareutbildning och jobb på nåt ställe där resurserna finns, som iva eller nåt... För detta är inte min grej, det håller inte! Om jag ska vårda människor så vill jag kunna göra det bra annars kan jag lika gärna göra nåt annat... Och nu är det nåt jag överväger... För jag vill inte jobba och vara så trött och frustrerad att tålamodet tryter... För det är inte okej, det är aldrig okej! Men nu förstår jag hur det kommer sig att det finns så många trötta, irriterade och otrevliga sköterskor ute i vården iaf... Eller en av anledningarna till det iaf!

*längtar efter ledigt*