Alltså jag blir så trött... Blev bjuden av en kompis att komma och grilla hos henne och hennes sambo... Jättetrevligt! Helt klart... Hade det kanske varit om det inte hade varit så att utöver mig så var det 3 par bjudna... EEEhhhhh.. nej, tack! tänker inte komma och visa upp mig som nån oälskad värdelös singel som det enda har att säga att jag för tillfället inte har nåt regelbundet sexliv och att ja, jag är så billig att jag ibland går hem med någon okänd för att känna mig lite uppskattad och att ne, jag hatar att laga mat, varför ska jag laga mat för? Bara tråkigt att äta själv.... Och svara på frågorna om jag inte träffar nån vettig, vad ska jag svara? Nej, jag träffar bara killar som vill kn*lla och som helst väljer att träffa nån annan och har kvar mig som ett säkert kort om det skulle skita sig med tjej no.1

Och nej, jag har inga direkta svärföräldermissar att skratta åt för tillfället och nej, jag vill inte sitta där och stirra i tallriken medan de andra har fullt upp med att stirra på varandra och jag vill inte sitta där och känna mig så misslyckad när de andra är så jävla bra och får till sina liv med bostadsrätter och bilar.... Och ja, jag är bitter och trött på mitt singelliv och det kommer aldrig att bli bättre av att tvingas in i möten med massa par som sitter och hånglar upp varandra medans de snackar om vilka sovrumsgardiner de ska byta till samt retas på det där sättet som bara par kan göra....

Ne fy fan för parmiddagar!!! Ett femte hjul har jag aldrig eftersträvat att bli så därför tackade jag nej! Så nu blir det ut på andra äventyr.... Utan jobbiga par som måste påminna en om att min närmsta anhörig är en katt!

 

maddlur

30 april 2008 23:40

Ååååå va jag känner igen mig.. Du är inte ensam, det vet du! Kram

http://maddlur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...