That love is not ment for me....

Japp, så jävla illa har det blivit!

Är så förbannat jä*la less på dejting nu... Räknade ut att jag dejtat/ träffat/ one night standat/what ever (beroende på hur man ser det) över 15 killar sen jag och M. gjorde slut... och då ska tilläggas att jag levde i ensamhet första 8 månaderna efter uppbrottet...

- Jo, är trogen, är trogen i hjärtat väldigt länge...

Av dessa 15+ har 3 varit intressanta... av dessa tre fastnade två lite mer i hjärtat, så pass att de var värda att fälla tårar över....

Men av dessa två var ingen villig att dela lite av sitt liv med lilla mig...

Och jag spyr på det... spyr på det jävla träffandet av killar, tvingar mig själv att ge alla en chans, alla som vill entra "the life of Malin..."

Men nu är jag trött på det, vill inte träffa en enda ny kille i hela mitt liv..

är trött på att knappt minnas namnet på dem nu, är trött på det där jävla skitspelet om vem som ska ringa och om man ska ringa eller kanske bara messa? ska man  verka villig eller tillbakadragen?

O så säger de: Var dig själv.... Men f*n, jag kan inte vara mig själv med killar jag gillar... Kan inte släppa fram lilla Malin, masken åker på, fylla, ironi, distans,distans, distans, yta, yta, yta... Jag duger inte, vad ska jag vara för att duga? Hur blir jag rätt??

Orkar inte mer nu!!

Vill bara att du ska se att jag kan vara rätt... Att jag duger, att jag är ganska fin där på insidan... Vill att du ska kliva in i mitt liv nu och stanna här för evigt, hålla mig och stanna som ett med mig... För jag är halv såhär... Och jag slits sönder mer och mer för varje gång någon passerar livet...

Orkar inte vill inte....

Ska ta me fan aldrig dejta mer... Ska aldrig göra mig till för nån kille...

 Ska bara vara... ska bara vara jag!! För jag är tyvärr inte mer än så, hur mycker jag än önskar annat.... Och du ska bara vara du, just som du är...

Och jag vet att det här är riktig jäkla dynga att häva ur sig... men det skiter jag i... exploderar fan snart... Blir tokig!! Vill inte mer...

Vill älska och älskas tillbaka... 

Är trött på att slänga all min kärlek i det där svarta hålet nu... Behöver fylla på där igen... Det ekar... Det är tomt... så tomt utan.......

 

Paciz

22 maj 2007 07:43

Det brukar kännas så för de flesta efter ett tag som singel det är väl bara ett tecken på att du är redo att skaffat nått seriöst och det kommer när nu minst vill och anar det, det brukar vara så. Och ja jag vet att det är en klyscha....;P

 

maddlur

22 maj 2007 15:00

Jag vet exakt hur du känner... blä å fy!!!!

http://maddlur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...