Jag hade väntat

I över ett år hade jag väntat

På dina ord

På ditt stora misstag

På dina tårar och din ångest

Kände inget när du bekännde

Tröstade, höll din hand

Smekte ditt hår och din rygg

Skrattade som om det varit kul

Jag älskade dig fortfarande

Skämdes för att du gjort fel

För att du glömt mig i ett ögonblick

Fanns jag alls för dig?

Var jag bara två år av bortkastad tid för hetare läppar?

Kände mig stark med dig

Nu vet jag att jag blev stark efter dig!

Tvivlade på om du någonsin älskade mig

Tvivlade på dina ord av kärlek

Du bekräftade mina tvivel

Det tog år

År av lycka, sorg, ångest, tvivel, oro

trygghet, drömmar, framtid och kärlek

För mig...

Men älskade du någonsin mig?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...