Du sticker in ditt smutsiga huvud

under min hud

sprattlar med tunna sköra ben

Din kropp är hård

Du fyller dig med mig

Mitt blod

Din blodsugande tjuv

Usch vad jag inte gillar fästingar idag...

Att man inte ens kan få rasta hunden i skogen utan att bli attackerad!

=(

Jag ser dig komma med din barnvagn

Det slår mig att det faktiskt är du

Du... Du som var en del av oss, vi, mej...

Du som stått vid min sida, alltid känns det som...

Du som jag hade min första fylla med, du som såg mig kasta bort min första kyss på en kille jag inte tyckte om, du som till och med var närvarande när min oskuld rök, du som var med när jag tog mitt första bloss, jag som tog hand om dig första gången du spydde på fyllan, du som tog hand om mig när jag däcka i vardagsrumsfönstret, du som var med på alla nattliga äventyr över stan bakom föräldrarnas ryggar...

Vi var kära tillsammans, förde kriget mot skolan, vännerna, familjerna, orättvisorna, killarna, tjejerna, Maria, Sofia, Karolina och världen tillsammans...

Nu står du här

Med din vagn, med ditt barn, med ditt hus, din bil, din man och din hund

Och du är ingen "tragisk" tonårsmamma

Du är en vuxen kvinna som sköter sitt barn

Och det slår mig

Vi är inte barnen längre, vi är inte ens tonåringar!

Vi är vuxna

Eller? Du är?! Är jag?

Jo, tror det... Jag är vuxen nu!

När vi var 13 ansåg vi att vi var vuxen, det är 10 år sedan nu...

Inser att vi inte var mer än barn då, barn med mens och växnade bröst och ett behov av frihet och mindre lek

När vi var 15 trodde vi att vi var vuxna, tog inget ansvar för annat än vad vi ansåg var viktigt: Killar, att bli full, förlora oskulden och vara ute senast av alla vännerna, förde krig mot allt som ville oss väl, drömde drömmar om det omöjliga underbara... Hoppades och väntade på att livet skulle bli bättre!

Trodde jag var vuxen när jag var 17, kapabel att välja linje och skolgång själv, egen stil, eget ansvar, egna intressen och mer makt över mitt liv...

Första fyllan var avklarad, oskulden var inte längre närvarande och att vara ute sent var inget problem längre...

Vi försökte rädda världen då, se världen så som den var....

Trodde jag blev vuxen när jag blev myndig... Det var ju då jag skulle bli det.

När jag var 19 hade jag smakat på det jag trodde gjorde mig vuxen; en ring på mitt finger, några seriösa pojkvänner i bagaget, krogen, körkort, bil och samboliv, storhandling och söndagmiddag...

Idag tror jag faktiskt att jag är vuxen...

Vuxen av erfarenhet, vuxen tack vare vännernas vuxenhet...

Vuxen kvinna när jag hellre tar ett glas vin me tjejerna än att ha tjejkvällar i pyamas eller supa skallen i småbitar på förfesten...

Vuxen när sexpartyn avlöser varandra och vi villigt delar med oss av erfarenheterna..

Idag när vi sett mer av världen är bara Eskilstuna och "hemma" och noterat att det skiljer sig

Idag när vi på olika sätt prövat våra vingar och konstaterat att de håller

Idag när vi jobbat på flera ställen med flera saker och med flera människor

Idag när vi besökt andra städer, vänner, kulturer och världar

Idag när vi tagit oss igenom tonårsångest, ätstörningar, sönderskurna armar, knivbråk och svartsjukedraman snefyllor, oskulds-tider och försöken att bryta sig loss och bli fri...

Och nånstans på vägen insåg vi att vi är rätt obetydliga i världen, men trots det är våra liv viktiga och av värde...

Och jag kan nästan skratta åt hur tråkigt vuxna vi blivit när vi pratar mat,vardag, bensinpriser,politik bilar, hus, barnmat och bröstmjölkspumpar...

Idag när vi skämms för en snefylla istället för att skryta om den...

Idag när vi alla gått åt olika håll, valt vägar som passar oss och jag inser att dessa val vi gjort har gjort att vi vuxit upp...

Genom skratt, tårar, tragedier och glädjerus står vi nu här som mammor, universitetsstuderande, arbetande, egna företagare, gifta och alla rätt nöjda med sina val...

Och jag inser när jag ser dig komma med din barnvagn

Att hur mycket jag än önskar och vill så inser jag att vi är nog vuxna nu...

Vi kan inte fly i drömmarna mer

Det här är verkligheten

Det här är livet

Och lite tror jag faktiskt att jag gillar det!!!