Nu börjar den krypa på igen... Höstångesten!

Jag försöker leta saker med hösten som jag tycker om, men det finns inget, absolut INGENTING som jag ens kan gilla lite med hösten...

Ikväll när jag stod i duschen och frös kändes det som vinter, det spelade ingen roll hur varmt jag vred på vattnet, gåshuden hade bestämt sig för att stanna.. Så kallt var det, och ångesten kröp på..  Ni vet när man fryser sådär så att det värker i kroppen... Så som jag fryser hela långa vintern... Ska det vara såhär i massa månader nu!? Att man ska frysa konstant?!

Det slog mig oxå igår att det börjar bli mörkt igen, kvällarna är korta, nätterna så långa, mornarna så otroligt mycket tyngre att orka kliva upp på... Det lockar inte direkt med en morgonpromenad... När man slår upp ögonlocket och det bara är grått, grått, grått, grått utanför... Inga lampor i världen kan ersätta min älskade sol... Inga tesmaker kan konkurera med vattenmelon och jordgubbar... Inga jävla halsdukar kan ersätta känslan av sätta på sig en sval o fin solklänning... och ingenting är lika bra som på sommaren...

Och varför måste hösten/vintern/ våren vara så förbannat lång???

Jag frågar mig alltid hur jag ska överleva ännu en... Men gör jag det egentligen? För efter varje vinter måste jag starta med att ladda för att orka med nästa, för då är energin på nåt vis förbrukat... Är det att leva? Ne, jag är nog mer som björnar.. Jag går i ide... Hela långa vintern går jag på halvfart.. Och jag vet inte hur jag ska ändra på det...

Finns det nån som vet så snälla dela med er av tipsen! Jag behöver dem! NU... Hösten är nära!

Funderar på att knyta till kredit på mitt bankkort... är det vettigt eller ovettigt`?? Funderade på att ringa pappa, han är bra på såntdär, men jag tror jag skulle få en utskällning som ens funderar på saken... Men ändå, det är ju bra när man måste lägga flera tusen på studentlitteratur på en gång, på så vis kan man ju dela upp kostnaden lite... Eller tänker jag helt åt helsike nu kanske?!

När jag var liten tyckte jag att mornar kunde vara mysiga... Det var mysigt att bli väckt av mamma, en puss i pannan och en varm kram... På med kläder och ner till frukosten som stod framdukad på bordet... Lite frusen, varm oboj och mackor... Sen brukade jag stå i hallen, värma mig på elementet och titta ut på gården medan mamma blåste håret och gjorde sig fin... Minns att det luktade på ett särskilt sätt när mamma blåste håret och det kändes tryggt och det kändes mysigt....

Nu finns det fan inget mysigt kvar med mornar, det är bara ångest när klockan ringer och det enda enda enda man vill i hela världen är att sova iaf en timma till... efter en stund är det bara att tvinga sig upp, då är klockan oftast för mycket för att man ska hinna ta en dusch så frusen och stel knallar man upp och gör det man måste innan det är dax att jaga iväg till jobbet för rapport och köra igenom avdelningens rutiner...

Och jag längtar tillbaka till skolan nu, då kan man få sova till 7.30 iaf vilket innebär att man är lite lite mer människa än som det är nu... Och jag bara funderar lite på Om det ska vara såhär hela livet sen??

Jaja, det är väl bara att palla sig iväg till jobbet nu antar ja...

Shit, I´m going low again... :(

Dumt!

=( Känner mig lite ensam... Lite som att det bara är jag, jag jag jag jag och inget annan att bry sig om än mitt mitt mitt mitt mitt..... Och vem bryr sig om det ändå lixom?! Ibland undrar jag om jag ens bryr mig själv....

Ibland, när jag drömmer mig bort till andra länder, andra sätt att leva, vara och uppleva livet.... Kanske skulle man hitta nåt i livet som känns otroligt meningsfullt?! Nån passion och dröm?! Jag vet vad som känns meningsfullt, men man kan inte hänga upp sig på kärlek... Kärlek förstör och förgör och lämnar ingenting kvar av trygghet och tillit... Och nånstans börjar jag undra om den ens existerar på riktigt... Eller handlar det bara om spel, tidsfördriv, sex, bekräftelse och ett behov av närhet?!  Lite prat, en dröm om samhörighet och hoppet om att det blir nåt seriöst?! Men vafan, det blir inget seriöst av nåt! O jag är så trött på att se på när alla frångår dessa oseriösa relationer och visar upp en fasad av ett "Vi" en union av nåt som alla andra står utanför... Som jag står utanför! Jag vill vara med, jag vill vara delaktig, jag vill oxå ha och dela nåt med någon.... Nåt som är på riktigt!

Yes, London calling....

Nu är det gjort, väldigt spontant bokade jag en resa till London imorse... Det gick så fort att jag nästan blev förvånad själv.. nog för att jag kan vara spontan, men London var ju inte direkt med på listan över saker att göra just nu.....

Men det är ju inte direkt något nytt att jag gillar att resa o att jag hellre reser själv än inte alls... Så i brist på sällskap så kommer jag att dra iväg själv nu till London o kolla läget! Flyget är bokat, nu måste jag bara kolla upp nåt vettigt hotell att sova på! Inget flaschigt lyxigt, bara ett rum med en säng typ!

Planen var ju egentligen att dra på sig sommarens efterlängtade solbränna nu i slutet på augusti, men då det är roligare att åka på solresa tillsammans med nån/ några så fick det bli london och en blek bak i år...

planen för nästa år får väl bli att antingen se till att skaffa mig en karl att resa med eller styra upp ett gäng singelvänner att dra iväg med (tyvärr verkar denna grupp bli allt tunnare och tunnare) så det blir väl jag som får ta tag i projektet livskamrat kanske!? O då självfallet bara för att komma iväg på solresa!!!

Horoskop kan göra mig galen, lite av mig tror på det som står, ändå slår ju nästan aldrig nånting in.... Men horoskop skapar ibland en klump i magen, en klump av osäkerhet... Borde verkligen inte läsa skiten!

Om ett år är jag färdigutbildad... Då har jag spenderat 3,5 år här i Örebro och kommer ut som färdig syrra... Rent ur en yrkesmässig synvinkel känns det som att hoppa utför ett stup, men i sommar har jag fått ganska mycket beröm för att jag är så duktig och alla tror att jag kommer bli en bra sjuksköterska! Så det är ju skönt iaf...

Men tankarna går nu åt vad man ska göra sen... Vart ska man bo, vart ska man söka jobb? Vad kommer hända lixom?

Att flytta tillbaka hem känns som att ta tre steg tillbaka, vill inte tillbaka till Eskilstuna, varför ska jag vara där hela livet när det finns så mycket annat att se och uppleva??? ... Karlstad, Gbg och Linköping lockar av någon anledning...

Karlstad för att folket är helt fantastiskt trevligt, staden är så mysig, det finns vatten och badmöjligheter mitt i stan, de har bästa nattklubben jag varit på, det är en lagom stor stad....

Gbg för att det är just Gbg och för att de har lite olika sjukhus att välja på med många specialinriktningar och för att det är en trevlig stad vid vattnet...

Linköping för att de har ett universitetssjukhus och ett ronald McDonald barnhus där man kan jobba extra...

Usch... mycket att fundera på ju... Tänk om alla bitar bara kunde falla på plats snart, mannen klampar in i mitt liv och barnen trillar på och jag får min efterlängtade trädgård med det lilla renoveringsobjektet att pyssla med... O jobbet jag trivs med i staden jag trivs i?!... Det vore nåt det...

Eller så skiter jag bara i allt svenssonliv och skiter i detta, flyttar till Thailand och dyker och har en liten sjuksköterskemottagning där jag kan lägga om sårskador och vätska upp magsjuka turister... Det vore nåt det...

Om man visste hur livet skulle bli och framförallt om man bara visste hur man ville att livet skulle vara.....