Har svårt att inse att jag tillät det att gå så långt... Svårt att inse att jag var så fullkommligt utan försvar... Svårt att inse att det bara var ett jävla skit med att du drog med dig...

Hade en plan för denna blogg....Hade en tanke och en idé... Hade en känsla att gestalta! Men.... Den är som bortblåst!

Har skrivit om den 2, 3, 4 gånger och ger nu upp... Men nånstans i mig gror en liten känsla som jag skulle vilja kasta av mig... Fort och långt långt bort!

En liiiiten känsla som inte spelar någon roll

Ett litet agerande som inte är som det borde

En konfrontation jag inte vill ställas inför

Ett minne som en varningssignal, en förmåga att agera för fort...

En egenskap som kallas spontanitet som inte alltid är bra i kombination med egenskapen analytisk...

En rädsla... att inte våga... Riskera att bli sårad...

Aldrig mer, inte igen... Inte någonsin, inte för någon!

Åhhhh... Komplicerat!

Sova på detta och några rader i dagboken för stuktur...