Japp, jag har syndat..... Som jag skrev tidigare idag är det hårt att inte kunna unna sig nåt, men det gjorde jag idag ändå.... Klippte av mig lite svinto och investerade i ett par nya träningsskor samt två par högklackade jättefina skor som jag bara var tvungen att ha....

Så nu längtar jag bara massor efter våren och värmen så jag får lite användning för det... :D

Så jävla trött på studentekonomin nu.... Det är så himla tråkigt att inte ha några pengar att röra sig med när räkningarna är betalda. Man önskar att man kunde unna sig massa god frukt och grönsaker och annat bra,nya skor o stövlar och kläder och allt vad man vill ha, men glöm det.... Den här månaden blir det havregrynsgröt och nudlar kanske lite blodpudding för järndepåerna.

Jag önskar att man kunde leva någorlunda vettigt med lite livskvalitet och möjlighet att unna sig lite saker då och då... Är trött på att ha 2500 kr kvar på kontot när räkningarna är betalda och maten för månaden inte ens är införskaffad...  Det enda som får en att inte hoppa av är väl att man börjar se slutet på det hela.. Jag kommer inte att leva fattig hela livet och jag kommer inte att ha ett skitjobb hela livet...

det sjuka med mig är att jag redan börjat fundera på vad jag ska läsa för vidarutbildningskurser när jag är färdig med grundutbildningen... Och just nu känns det som att det lutar åt akutsjukvård eller barnmorskeyrket.... Har kommit på att det är ett förbannat kul jobb jag valt iaf! Och igår kändes det nästan som att man var lite sjuksköterska redan, när man kopplade droppslangar och injeserade grejer på de stackars patienterna... :)

Det enda som är jobbigt med yrket är att man möter så många människoöden och vissa kan vara svårare än andra att förhålla sig till... Jag menar det finns faktiskt patienter som det är verkligt synd om... Patienter som gjort stora ingrepp som gör att de mår jättedåligt och måste förändra hela sin livssituation på olika vis typ att lära sig leva med smärta, med en påse på magen, en kateter kopplad runt benet och helt enkelt en förändrad livssituation. Jag antar att man kommer lära sig att lämna dessa "öden" på jobbet, men samtidigt så är man ju inte mer än människa och vissa sätter sig i hjärtat... Så är det bara...