Naglarna skär in i den hårt knutna handen

Hon andas in, ut, in, ut... världen snurrar...

Hon kommer på sig själv med att knipa ihop ögonen hårt

För att stänga det inom sig

Minnet...

Musiken i mp3:n ekar och bilden av en svunnen tid bränner på hennes näthinna...

Bränner fram tårar så som bara minnen som gör ont kan göra

Så som minnen av dig!

Det är när man tillåter sig att tala

Det är när man tillslut vågar säga nåt

nämna nåt litet

hoppas lite högt

Det är då allt faller isär...

Jag måste spara på orden!