Ensamstående- utan katt.... :(

Det svider i mitt hjärta när jag tänker på att jag ska lämna ifrån mig min älskling.. Vem ska jag nu krama när jag är ledsen eller hålla i tassen på morgonkanten? Vem ska jag prata med när jag lagar mat eller hälsa på när jag kommer hem eller säga "kommer snart!" när jag går nånstans? Vem bryr sig nu om jag kommer hem på kvällen eller inte? Vem väntar? Vem behöver mig nu? Kommer sakna min prins! Kommer sakna honom så det gör ont! Men förhoppningsvis får han det bra, och det är viktigare än att jag och mitt egoistiska sinne spärrar in honom på 25 kvm... Fast nånstans i mitt hjärta så vill jag intala mig att han har det bra, bara jag finns för honom... Men det är väl bara att erkänna, jag är ersättningsbar.. antagligen även för Cesar!!! - Men en sak är säker och det är att jag aldrig kommer kunna ersätta honom!

Det var första gången det hände mig.. Men ack så uppskattat! :D