Ja, precis så känner jag för min kropp just nu... Inget passar på den, grejen är att jag är en sån som alltid måste ha absolut mest fördelaktiga kläder på mig jämt för att kroppen ska framhävas från sin bästa sida... men Shit lycka till med höfter som hyllor och en mage som putar... För att inte tala om den enorma baken som på nåt sätt hängt sig lite på sne där bakom...Usch, för tillfället hatar jag speglar, för tillfället hatar jag kameror och för tillfället hatar jag min kropp... Den känns inte som min, känns som att jag är på besök i nån annans förstora och tunga kropp... Inget känns bra att klä den i och inget känns bra att göra i den, allt är lixom lite för löst... Och jag hatar löst och slappt! vill ha det hårt, Hårt, hårt, hårt ska det vara... Bräda på magen och muskler för att inte tala om pennbrytarröv... Ne, ingen idé att klaga, bara o hitta nåt som kan duga för kvällen och sen blir det att fortsätta med shakar och träning... För det slappa ska bort!!! Fort ska det gå oxå!

När jag inte har linser på mig och passerar spegeln i hallen så ser jag nästan smal ut igen... Kanske alltid ska se mig själv med denna kassa skärpa?!

Min blogg har blivit så ytlig, är det verkligen så illa att jag mår så pass bra att jag nästan inte alls reflekterar över livet längre?! Det vore ju nästan helt otroligt efter alla år när jag bara sprutat ur mig ord av ångest och sorg...

Men det är skönt! Jag njuter, väntar på att det kanske slår tillbaka igen, men hoppas nånstans i mitt stilla sinne att det kan få stanna såhär ett tag, att jag ska slippa bakslagen och kampen som förut alltid pågått...