Jag har börjat drömma så himla skumma drömmar den senaste tiden...

Jag drömmer verklighetstrogna drömmar som inte alls är otroliga...

Jag drömmer att jag råkar springa ihop med killen jag är kär i och hans tjej, och så är jag skittrevlig och det visar sig att tjejen jag tycker så illa om är förbannat trevlig.. Och jag klyvs i ännu fler atomer på insidan av den insikten... Hon är verkligen bättre än mig, på alla sätt!

Och så vaknar jag kallsvettig med ett ryck och med en klump i magen!!

Och jag drömmer att alla mina vänner glömmer mig (känns iof så just nu med.. men ändå!)  Och jag drömmer att de är sura och vänder ryggen mot mig och jag är alldeles ensam med bara mamma och pappa att lita på i hela världen... Och att jag inte har nån, att mobilen alltid är tyst och att ingen nånsin frågar hur jag mår...

Och så vaknar jag kallsvettig med ett ryck och undrar om det är så? Illamåendet sprider sig i kroppen och jag kryper ner under täcket och tänker, Ja så är det! Ingen bryr sig!

Jag drömmer att jag blir osams med mina brukare, att de hatar mig och att de som inte kan prata talar alldeles utmärkt, BARA när de ska uttrycka allt som är fel på mig... Och jag kan inte försvara mig, för allt de säger är sanning... Och jag inser att jag är en fruktansvärd människa...

Och så vaknar jag kallsvettig och undrar var den drömmen bottnade nånstans?!

Och jag drömmer att jag skönhetsopererar mig, fixar till perfekta ögon, näsa, bröst och bantar ner till en perfekt kropp..

Och så vaknar jag med händerna på mina bröst och tänker att "Jävlar, nån snodde mina tuttar... " besviken som få...

Man kan helt enkelt säga att jag drömmer mycket just nu.. Mycket konstigt, mycket jobbigt, mycket trovärdigt... Usch, jag hatar att drömma såhär, för jag vet att allt bottnar i verkligheten.. Och det är jobbigt och svårt att acceptera...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...