Försöker fokusera här... taaaaatatatatat... :P Fan va det är mycket nu! :(  Vadå julledighet? Jullov? Julefrid? Har aldrig i mitt liv känt mig så stressad som nu.... Vad är det för idiot som påstår att vi studenter inte behöver någon semester? Tror de att vi är robotar som bara orkar hålla på i en hel evighet? Jag känner mig inte som en sån iaf, jag vill bara lägga mig ner... Och vadå prestera?? Orka prestera och lära sig nåt, det är ju bara att hinna med att göra allt som måste göras.... Jag blir knäpp.... Knäpp o galen... Känner mig ungefär lika full av julefrid som den där fågeln som kalle jagar på julafton... Papppapppapppapppapppapppapparja... *suck*

Ibland tror jag faktiskt på allvar att det är just så, så som man inte får tro....

Det där destruktiva, mörka hopplösa... Men ibland tror jag faktiskt att kärleken inte är till för alla... Har inget svar på varför... Har inget svar på varför vissa blir kära så enkelt och andra letar förgäves.. har inga svar på varför vissa blir uppvaktade från alla håll o kanter medan vissa får stå genomskinliga och se på... Jag har inga svar på varför kärlek inte skulle finnas för alla, har ingen förklaring på varför jag tror så, för jag VILL INTE tro det!!  Men nånstans inne, långt där inne i min osäkra lilla själ undrar jag om det nånsin kommer dyka upp någon som är som jag, som respekterar mig som mig och som älskar mig över allt annat på jorden.... Och av nån anledning så vågar jag inte tro det...

 Men hoppet, det lilla hoppet om att det faktiskt skulle kunna hända gör att jag kastar mitt hjärta på köttmarknaden igen, min kropp i köttdisken och låter folk inspektera och testa bytet... Tar en bit, smakar av och rynkar på näsan och väljer en annan delikatess.. tills det inte är något kvar av mig... 

Och jag tänker att jag tänker bli jägaren snart, eller rovdjuret som väljer sitt byte med omsorg och attakerar när det minst anar det... Då får jag vad jag vill ha och jag slipper ligga och smakas av som ett annat smakprov i väntan på den riktiga varan... Som en appetif, innan middagen... Jag vill vara efterrätten eller huvudrätten... jag vill vara en viktig del av det de väntar på....

Jag vill vara den del som är värd att vänta på, som är värd att säga: Jag älskar det här...

Och nu vill jag bara att du ringer....

Är det inte min tur att du ringer och säger: hej! Jag saknar dig och jag ser fram emot att träffa dig?!

Hur kan jag ta dig på allvar när du snackar så förbannat mycket? Ring nu, visa att du bryr dig, att jag är någon du saknar och väntar på... Blir tokig av den här ovissheten... :S Jag blir tokig av att tro och hoppas... jag blir tokig och livrädd när känslor uppstår, men närmar mig faran, attakerar för att inte bli attakerad först... Och jag orkar inte igen! Och jag svär varje gång det startar en tendens till känslor att det inte får bli kärlek och jag svär varje gång det börjar likna kärlek att aldrig någonsin älska igen... För kärlek gör ont... Kärlek betyder osäkerhet! Kärlek?! Finns det ens?! Eller är det bara det vi söker, hoppas och tror på för att livet ska få en innebörd och mening??  Ja vet faktiskt inte... Orkar inte flumma mer här ikväll heller faktiskt! Hoppas bara på att du ringer imorgon! 

Okej, har varit sjuk ett par dagar nu som sagt och spenderat dessa dagar i soffan i sängen... Som tur är har ju bonde söker fru gått i repris och jag som förut ratat detta program stenhårt har fastnat! Verkar ju hur gulligt som helst att leva på en gård och sköta grisar och greja... Måste väl erkänna att karl-petter är min lilla favoritbonde, han är så söt i sina lockar och me sin värmländska, o ja jag är svag för värmlänninska!! hehe... :)  Det låter ju så rart!

Sen tycker jag att Fredrik verkligen borde välja Lena... De är ju som gjorda för varandra!! Och faktiskt så var de nästan lite söta när de vandrade runt på det där expot tillsammans... Och susanne eller vad hon heter, så sött, trodde inte att 40-åringar kunde bli som oss "ungdomar" som sitter och myser tätt ihop, tittar försiktigt på varandra och undrar om man får pussas eller inte och som undrar hur den andra känner och tänker och pirret i magen och suget i kroppen av att bara vilja krypa liiiite närmre hela tiden och kanske snart nästan krypa in i den andres hjärta....

Jaja, nog om dessa bönder! Men lite sött är det iaf!

Så nu sitter jag här och fantiserar om att ha en egen liten bonde.. .Och vem vet, han kanske inte så långt bort... Men sen vet man ju aldrig vart saker och ting bär av... Men kanske, kanske, kanske kan det vara min tur snart... Kanske... men vågar inte tro eller hoppas... bara väntar och försöker hålla mig kall... Får inte bli som det varit förut igen... Det vore inte bra.. Men nu söker flickan bonde och kanske är det så att denna bondpojk söker en fru... :P

Vem "anonymt karlelände" kan tänkas vara?!

hmm.... Känner jag dig?!

Kul att du kommenterar iaf, det uppskattas!! :D

Ja det är tur att det inte händer så ofta som sagt... Men nu har det inträffat igen, jag ligger däckad med feber o kan knappt svälja, stackars stackars mig... :P  Det är konstigt att man alltid glömmer hur det känns att vara sjuk, när man är frisk så tänker man ju inte på det o så skrattar man lite åt de som ynkar över det, men ne... det är verklien hemskt! Iof har jag haft hög feber o frossa i snart ett dygn, vilket kan förvärra saken något, hade nog inte ynkat så mycket om det bara varit halsen o näsan som krånglat... Men men, det är som sagt tur att det inte inträffar så ofta!

En annan sak som är tur att det inte inträffar så ofta är att lärare blir mördade på universitetet. Idag kom det ut nya uppgifter om att det var ett politiskt dåd, vilket känns lite tryggt för en annan.. Men för jävligt egentligen, vart är vår värld egentligen på väg när forskare inte kan få forska ifred?! Jag blir så jäkla förbannad, jag menar forskning är skitviktigt av många olika anledningar och att de ska leva under hot av grupper som inte vill att sanningen ska komma fram är hemskt. Visst forskade han i ett känsligt ämne,folkmord, och visst finns det säkerligen massa politiska åsikter kring detta, särskilt i de länder där det inträffat och faktiskt fortfarande inträffar! Men det är ju jätteviktigt att denna forskning får fortsätta och han ska ha all heder att han vågade fortsätta trots hotbilden, detta gäller såklart alla andra forskare som vågar skriva om sådna känsliga saker! Men det skrämmer mig endel! Det skrämmer mig att det finns sådna trångsynta jävla idioter där ute som är kapabla att mörda! 

Är det meningen att man ska vara rädd för livet och människor man möter i det???!!! Är det meningen att man inte ska kunna gå till jobbet och känna sig säker?  Jag vill inte tro det! jag vill tro gott om alla människor och jag vill tro att en dag kommer mänskligheten att leva i harmoni.... Men visst kan det vara en naiv tanke o visst kan det vara väldigt långt fram i tiden.... Men man får inte ge upp hoppet och om alla hjälps åt så kanske.... kanske??!?!

Det känns konstigt, obehagligt! Att ena dagen var allt som vanligt på universitetet, vi levde på vårt campus, säkra och nöjda... Plötsligt förändras allt, någon har blivit knivhuggen på skolan, utanför min klass lektionssal, jag "skolkade"... lika bra det såhär i efterhand....

Jag brukar inte vara rädd, men det känns obehagligt att vandra ensam i mörkret här nu. Det känns som ett dåligt skämt eller en film att komma till skolan och entrén till lektionshuset där vi skulle vara är avstängd... POLIS, POLIS,POLIS,POLIS står det på det blåvita plastbandet.. Det betyder att det hänt något hemskt här. Krismöte??!! Hmm... Som på film, eller sånt man läser om i tidningen!  På campus cirkulerar poliser, med hundar, polisbilar står parkerade lite här och var.... Media bevakar.... Filmkameror, blixtrar och anteckningsblock...

Jag vill inte skrämmas av detta, tror inte att jag lever i fara egentligen... Men jag kommer på mig själv med att vända mig om när jag hör steg bakom mig.... För det påverkar, att en lärare blev mördad på skolan! Sånt händer inte!! Det händer inte här, 400 m från mitt hus, i korridoren jag går genom varje dag.....

Och jag kan inte annat än tänka på hans familj och anhöriga och alla som arbetade med honom och undervisades av honom... Sånt här händer inte på ett universitet i sverige!  eller tydligen gör det det... :S

Ja, jag bara undrar det!!!

Nu dyker de upp...

De galna idéerna...

det man inte får borde eller ska göra...

Skiter i vilket

Har inte mycket att förlora

tror inte på att förändring behöver innebära förlust

Måste testa

förbreder vingarna på att flyga igen

Men det är livet

Mitt sätt att leva