Tanken är lockande

Så enkelt

Har raderat numren från telefonen....

Men på kyskåpet sitter ett sparat, som ett minne av nåt som en gång fanns

Kanske hade funnits...

Fingrar på tanken, fingrar på den knöliga blåa post-it lappen

Fingrar på dig i min tanke

Borde kasta pappret nu....

Har kastat tanken om dig iaf

Har kastat dig långt bort

Precis så som du gjorde med mig

Och jag hatade dig för det, sparade numret för att nångång

Kanske nångång

Våga ringa och berätta sanningen

Men till vilken nytta?!

till vilket pris?

För att du inte ska glömma?

Mig, det... att du är kapabel att skada så mycket?

För att jag ska få säga att jag hatar dig för det?!

För att Om.... Om, existerar alltid...

Om det varit tvärtom, annorlunda, på ett annat sätt, Om Om Om OM......

Och jag hatar om... utifallat...

Det finns inget sådant

Det finns konkret fakta

Av ett minne i tabletter, tårar, blod, hat och ångest

Du....

Din kreation...

och priset vi betalade....

Jag betalade... för dig....

Vet inte om du nånsin förstod, någonsin kommer förstå

Eller om du bara lämnade det bakom dig

Inga sparade lappar i ditt liv

Inga minnen om vad som hände

Passerade, förträngdes, glömdes och lämnade till nån annan

lämnades för nån annan...

Inget sparat....

Du har förträngt det, förlåtit dig själv och förutsatt att jag gjort detsamma

Men lappar är svåra att kasta...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...