Är det inte underligt hur fasligt fort livet försvinner iväg.... Och är det inte underligt hur det kan ta så tvära vändningar, från en period när inget händer till en period när allt sker samtidigt?!

Vissa perioder existerar ingenting som kan liknas vid en kris, vid andra perioder är det bara kris... Och vissa perioder finns ingenting att göra annat än att typ sortera kläderna i garderoben efter färg... Medans det sen kommer perioder när man är glad om man ens hinner tvätta en maskin...

Ne.. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta... tänk om det istället bara kunde vara lite lagom hela tiden istället... Kan man styra sånt själv?? Vore det tråkigt??

Äh jag vet inte... vet inte mycket jag inte ibland.. :P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...