Jajemen.. Så är det!

Ibland tänker jag att det aldrig händer nåt i mitt liv och att jag aldrig kommer någonstans... men sanningen är att när jag vill, då kan jag gå hur långt som helst...

Hemma i mammas o pappas tv-rum i källaren hänger en affisch som avslöjar sanningen.... Nu minns jag inte exakt vad det står på engelska men det är nåt i stil med Ambitition- världen gör alltid rum för de som vet vart de är på väg...  Och det är väl så det är?! Varje dag när det känns motigt och tråkigt och som att livet står stilla så tänker jag på den där affischen...

 Egentligen är det ju bara så självklart, för om man bara sitter hemma i sin soffa, instängd från värden, utan direkta upplevelser eller motivation att resa sig, klagar på att det Aldrig händer nåt och att allt är så tråkigt och värdelöst, då kommer man inte längre än så heller... Men den dagen man reser sig ur den där soffan, bestämmer sig för att göra nånting, det är då världen öppnar sina dörrar... Jag menar; vill man finna vägarna så gör man ju det!

Så ni som sitter där ute och tycker att livet är orättvist för att det aldrig händer något i erat liv... Fundera på detta!  Nånstans så är det ju en själv som styr sitt eget liv, och det är bara man själv som kan bestämma hur man tänker ha det!!!  Så känns det orättvist så är det säkerligen många (inte alla såklart) gånger som det är du som behandlar dig själv orättvist genom att inte ta vara på livet!

-Tänk om jag kunde vara såhär smart varje dag... :P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...