Idag rök oskulden, nu har jag kännt på hur det är att sätta de första riktiga nålarna....

Jag har klivit upp ett steg i sjuksköterskerollen, jag har nämligen satt min första Pvk- perifier venkateter, ni vet sån som man får dropp i! Och det gick jättebra!!! :D Den slank in så fint i kärlet och det var bra mycket lättare att sticka i en person än i de där armarna vi har på Ktc! Det sista patienten sa innan jag lämnade honom på operation var: Tänk på det ikväll, att idag var det premiär och bra gick det! :D  - så söt!

Sen fick jag även ta mina första venprov idag... Även det gick oförskämt bra.. Fick höra att jag hade varma sköna händer - vilket enligt patienten- måste vara ett tecken på att jag kommer passa i mitt yrke. Den andre patienten berättade om nån sjuksköterska som fortfarande inte kan sticka bra... Hmm... vet inte hur jag ska ta det, men han verkade inte så traumatiserad efteråt så... Så jag antar att jag har lite anlag eller känsla för det hela iaf!  Väljer att intala mig det! hehe...

Spännande var det iaf, och nervös var jag... man hade kunnat bada i mina gummihandskar när jag var klar! och benen var lite som spagetti, men tror att alla parter var nöjda (jag, patienterna och handledaren!) - faktiskt! :D och jag visade inte patienterna att jag var osäker och sa faktiskt inte förrns efteråt att de var de första jag stack... hehe... etiskt?! hmm... nja?! men men...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...