Det här med Pro-ana är nåt som verkligen skrämmer mig! Har surfat runt lite bland bloggarna här och ja inser att detta är ett vanligt problem och det gör mig så himla ledsen! Jag har några vänner som haft/ har diagnostiserade ätstörningar och det är hemskt jobbigt att se vad det gör mot en människa... Att anorexi och bulimi är en sjukdom är ju sen länge erkänt och vad den grunnar sig i är säkerligen individuellt men nånstans tror jag ändå att påverkan utifrån spelar roll... Vår generations kvinnor matas med bilder på magra supermodeller och kändisar och budskapet som sprids är alltid detsamma  SMAL= Framgångsrik och vacker.... Och vem vill inte vara framgångsrik och vacker?

Ja menar, kanske är ja fel människa att uttala mig, jag har själv en rätt dålig relation till mat och till min kropp.... Men jag är frisk nog att inse att pro-ana rörelsen är en rörelse som gör mer skada än nytta....

Det skrämmer mig att man "normaliserar" tillståndet av att leva på 300 kcal och se ut som ett skelett... Det är inte normalt, det är inte friskt, det kan inte förespråkas som friskt! Och jag tänker inte säga att fetma ska förespråkas som friskt heller för det är det inte.. Det är extremt åt båda hållen och båda beror på ätstörningar av olika slag... 

Jag tänker inte lägga skuld på nån för något av dessa tillstånd... Men jag önskar bara att alla dessa kvinnor ( för det är mestadels kvinnor som har problem med mat och relationen till sina kroppar) kunde lära sig älska sig själva, acceptera sig själva just så som de är och äta normal mat i normala mängder...

Ja vet, det är förbannat svårt.. ja menar jag tillhör gruppen kvinnor som bantar sönder sina kroppar på olika sätt om det så är att leva på inget till pulver till att medvetet "göra sig av me maten"... Och jag önskar att det vore lätt att inte vara en sån... Och jag önskar att de som driver denna Pro-ana- rörelse samt media kunde ta lite ansvar och inte propagera för detta utan istället lyfta fram kroppar som ser friska och sunda ut... För tänk om det kunde vara okej att ha natrliga former i form av bröst, rumpor och höfter.... Inte bara inplantat på nerbantade kroppar... Utan som kroppar faktiskt ser ut! Med fel o brister... För det är sån människan är - Ingen är perfekt, det finns ingen som är den andre lik... Men alla ( i princip iaf) förtjänar att älska sig själva som de är och må bra...

Varför finns det ingen rörelse som förespråkar det?! Ja kanske ska starta en... En som inte bara fokuserar på vikt och Bmi som det mesta i media faktiskt verkar göra...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...