Alltså, jag blir så jävla trött.... jag är fullt medveten om att jag som bilförare enligt lag ska stanna för gångare vid övergångställen och det gör jag gärna, men det som stör mig är att typ Ingen gångare ser sig för innan de kliver rakt ut i vägen... Hallå?! Hur trög får man vara? Jag som bilist kanske inte när jag kommer i 50 km i timman på en väg och en gångare inte gör någon ansats till att gå över vägen förräns han tvärt vänder ut på gatan precis vid övergångstället och förväntar sig att jag ska hinna stanna ,hinner stanna...  ( antar att ni får läsa sista meningen mer än en gång för att fatta, men vet inte hur jag ska förklara det på annat vis... )

jag har en teori om att det är gångare utan körkort som gör så, vi andra som ofta sitter bakom ratten vet att det är svårt att avgöra om någon planerar att gå ut på övergångstället när de inte visat något om att göra det innan de i princip står mitt i vägen... Jag stannar alltid till när jag ska passera ett övergångsställe av två orsaker; 1. jag vill inte bli påkörd!!! 2. Det sparar mer och är enklare för mig som gångare att stanna än för en bilist!

Ne, skärpning alla ni som går rakt ut i vägen!!!! Även om bilisten har ansvaret betyder inte det att gångare är oskyldiga i alla fall när olyckor sker... man kan se sig för! det är rätt enkelt!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...