"Jag vet att bitarna inte alltid faller på plats som i det perfekta pusslet, jag vet att det perfekta pusslet inte existerar för det kommer alltid att finnas bitar som behöver slipas, bytas ut eller kastas och andra bitar kommer slitas så att de knappt finns kvar när det lider mot slutet. "

                                  ..........................................

"Det är verkligen inte enkelt för att inga betablockerare eller nitrotabletter i världen kan läka ett krossat hjärta... Inget läker ett hjärta som en gång brustit, det är för evigt ärrat och lite skörare än ett helt och friskt hjärta... Och mitt har brustit, det har gått mitt itu, slitits ur min kropp blivit stampat på och kastats in på plats igen och blivit lämnat där som om inget egentligen hänt.. Det blev infekterat och ärret är stort och kan fortfarande ömma och påminna mig om sanningen- Att såras gör ont, det gör ont i hela kroppen, värker, bränner, svider.... "

                              .........................................

"Mina ögon är så trötta

Har gråtit ut dig nu

På riktigt

Andats ut varje partikel av dig

Med Hat, med vilja och avsky!

Den kärlek som fanns för dig

Den är borta"

                                 .................
.............................

"En kärlek som du spottade på...

Ur dina mjuka läppar som kysst mig ömt

Spottar du nu tystnad och jag förstår

Jag var inget värt för dig"

                                   ...........................................

"Men jag får aldrig tillbaka det, får inte tillbaka de tårarna, det blir ännu ett ärr i hjärtat efter det blödande såret och svetten led jag väl inte av.. Men tiden, den tid det fick ta ifrån mig... Den kommer ingen att kunna ersätta... Kanske var det värt det, det kunde ju ha gått... Men som alla sagt så länge.. "Du slåss mot en stenvägg!" Hur kunde jag inte se det? Hur kunde inte stenväggen sagt det till mig?"

                                       ........................................

"Hon som aldrig krossas av motgångarna, osårbar vandrar hon rakryggad.... men där inne, där ni inte ser... där krälar nån i stoft.... och undrar varför och om det ska vara så?? "

                                          ....................................

"sorgen är enorm, den tar sig in i varje por, den har bosatt sig i varje cell på henne och hon vet inte hur hon ska få det att lämna henne ifred... "

                                          ......................................

"nånstans på vägen insåg vi att vi är rätt obetydliga i världen, men trots det är våra liv viktiga och av värde... "

                                         ....................................

"hon söker den, meningen, söker nåt att stanna kvar för, nåt som är värt nåt, som är värt allt..... "

                                       .........................................

"Han rör vid hennes kind

Hon kastar av ett flyktigt leende... ett tomt flyktigt leende...

Förför honom, för att inte visa sig svag

Utnyttjad i tron om att det var det rätta

Att hon inte får vara mer än så... en yta, en kropp...

Ett överfullt tomrum, som väntar på att tömmas och fyllas....

Så sårbar och blödande under ytan.... "

                                 ............................................

"Att hitta den rätta verkar vara ett riktigt heltidsjobb.... Många grodor att kyssa.. Många hjärtan att krossa... ett hjärta att läka!!! Många namn att minnas, ansikten att bevara i sitt inre.... Ja, ett jäkla jobb är det allt!!

Men men, den dan han står där så var det säkert värt besväret!!!=) "

                                   .........................................

"Jag är tillbaka som den Malin jag i grunden är och tårarna som runnit nästan hela mitt liv har tillslut torkat och jag är jag och jag mår bra så och jag behöver inte straffa och jaga mig själv för att känna mig förtjänt av livet..."

                                  .........................................

"Nånstans där inne under yta av självkritik är jag faktiskt stolt.. För jag har klarat mig igenom så fruktansvärt mycket och jag har gjort det på egen hand.. För sanningen är att jag krälade botten av en brunn i åratal, full av ilska, sorg och självhat.. Och så en dag så bestämde jag mig bara för att vända det här, har aldrig velat leva som en död.. har alltid drömt och fantiserat om att leva livet fullt ut.. Så en dag tog jag bara sats och klättrade upp... det var fall tillbaka då och då och ibland trodde ja att ja nått botten igen o så blev jag rädd och som i panik så klättrade ja igen.. Och en dag hävde jag mig över kanten... Kan fortfarande sitta där på kantan av min brunn me ena foten på fast mark och den andra över djupet.. men tänker aldrig tappa balansen o falla ner där igen... Aldrig!"

                               ..................................................