Det händer att jag tänker på dig

Det händer att jag ser dig i en dröm

Det händer att jag undrar om jag fortfarande förlorade något fint

Det händer att jag blir förbannad på dig ibland, trots att du inte finns kvar här längre

Det händer att jag tillåter mig att hata dig, bara för att du aldrig tillät dig att älska mig.....

Men så händer det att jag känner mig lättad, för att du inte är en del av mitt liv längre... Att du är borta och som försvunnen...

Nästan alltid!

Ja, jag bara undrar det!!!

Att det helt plötsligt dyker upp människor i ens liv som kanske, kanske, kanske, möjligtvis, kanske.... kan förändra livet lite grann? Människor som man inte riktigt vågar eller vill släppa taget om!!???  Människor som får en att bara vara sig själv och känna att man duger precis så... Människor som man anstränger sig för att inte bli missförstådd av?! Människor som inte verkar missförstå en oavsett... Människor som lockar fram skratt och som skrattar åt samma saker som en själv... Människor som förstår ens språk, ens känslor och ens upplevelser....

okej... det är en människa! Men mer än så avslöjar jag inte!

Handlar verkligen allt om sex?

Det känns som att det enda som spelar roll för 90% av killarna/männen i denna värld är sex...

Jag är så trött på det, trött på att höra om att kn*lla och att det enda som verkar vara i fokus är sex... Och tyvärr undrar jag ibland om vi tjejer ens är mer än kn*lldockor?? För ibland känns det inte så... Tror de att vi vill ha bara sex?? tror de att det är deras sn*pp som sätter standarden på framtida barn?? Och vadå framtida barn???! helst ska vi ju vara sterila eller fulla av p-piller.. för det är vad som verkar förväntas av oss... Hur galet är det inte egentligen?? Jag menar, från början så var ju ändå sex till för fortplantning, idag är det endast ett nöje...

Jag längtar verkligen efter en relation där sex kommer i andra hand och att prata och lära känna varandra kommer före!?! Men det verkar förbannat svårt att finna med en kille i denna värld....

Men Längtar inte killarna efter kärlek?? Eller längtar de bara efter att få tömma sina överfulla "påsar" ????

Att hitta den rätta verkar vara ett riktigt heltidsjobb.... Många grodor att kyssa.. Många hjärtan att krossa... ett hjärta att läka!!! Många namn att minnas, ansikten att bevara i sitt inre.... Ja, ett jäkla jobb är det allt!!

Men men, den dan han står där så var det säkert värt besväret!!!=)

Jag blir ledsen när jag läser mina gamla bloggar och inser hur mycket smärta det rymmdes i min lilla kropp.. Känner känslan smyga tillbaka.. Slår den ifårn mig, det var då, det är inte idag..

 När jag inser vilken makt han fick ha i mitt liv.. När jag inser hur fel jag spelade mina kort och hur olägligt ****** dök upp i bilden... Hur hade det varit om hon inte poppat upp? Hur hade mitt liv sett ut om jag sluppit träffa honom?! Vem hade jag varit om han inte fått bli en så stor del?? Det värker lite i mitt hjärta när jag tänker tillbaka på den delen av livet.. och jag hoppas att kärlek aldrig kommer att kännas så igen...

Det är lätt att tappa förtroendet för någon...

Det är något jag lärt mig genom åren: Lita inte på någon!

Det är tråkigt att man ska behöva känna så..

Att man inte ska våga anförtro sig och våga tro att ens vän finns där för en.

Det är få vänner som faktiskt finns där när de väl behövs...

Det är svårt att räkna med folk som bangar för ofta, räknar sällan med nån nu... 

Det sårar! Det sårar att kompisen bangar, det sårar att man inte vågar lita på den igen...

Och det är svårt...  Det är svårt med vänskap...

På nåt vis tycker jag att det borde vara så enkelt... Men det är tydligen inte det jämt... Vissa verkar inte förstå...

Det är inte enkelt att lita på vänner?!

Eller?? Är de man inte kan lita på ens vänner??

 För det finns ju faktiskt några få som står i vått och torrt och som aldrig slutar heja på, som alltid vill lyssna, som aldrig lovar saker de inte kan hålla och som älskar en och respekterar en....

Det är vännerna, det är dem jag räknar med och det är just dem som kan räkna med mig oxå....

Det är bara synd att min rädsla ibland står ivägen för det... :/  rädslan står ivägen för att finna nya vänner ibland...  :S

Jag har nog aldrig riktigt förstått hur mitt motsatta kön fungerar...

Jag är aldrig så förvirrad som när de på något vis är närvarande i mitt liv... Jag har aldrig förstått hur de bara kan köra över en, som om man vore ett objekt, en sak, en kropp men ingen människa...

Hur de kan tillfredställa sitt ego, sina behov och glömma personen bakom den korta kjolen eller det långa håret?

 Ju mer jag funderar destå säkrare blir jag på att under mitt liv har jag bara träffat två killar som behandlat en med verklig respekt, som sett mig för just DEN jag är och inte för VAD jag är... Detta skrämmer mig, är det så det ska vara, borde vara, egentligen är?

Är det jag själv som skapar det här? Är det jag som gör mig själv till ett objekt? Är det för att jag ibland spelar lite på min sexualitet?

Är det därför de tar mig för en sak och inte för en människa?

  Är det därför de tror att det är okej att ringa på mitt i natten för att få komma in och sova med en? är det därför vissa lessnar på mig när jag inte vill prata sex?   Är det därför de drar sig undan när jag försöker prata om nåt annat som livet, vardag eller annat och inte vill disskutera vad jag gillar i sängen?

Jag fattar verkligen inte det här?! Är det det enda de vill ha av mig? En kropp och slutligen en orgasm? 

Hur kommer det sig att de relaterar typ allt till sex?

Jag menar:  "Jaha, o vad pluggar du till då?" - trevlig artig fråga i mina öron...

"Jag ska bli sjuksköterska"

Glimten i ögat på hos killen, ser objektet på erövringslistan... "Aha, sjuksköterska, ja det är ju sånt vi killar gillar... Då kan du få ta hand om mig!"

EEEhhh, jaha... jojo, fast i första hand tänkte jag ta hand om mina patienter, dela medicin, klä mig i sjukvårdens pyamas, torka skit, hålla nån stackars patient i handen, göra bedömmningar på liggsår och andra krämpor... Men visst, hett du?! Blev självklart sjuksköterska för att det var hett?? -NOT!

Är vi tjejer likadana? Kanske är vi det, när killen säger att han är brandman eller snickare, är det så att den lilla erövringslistan ska passas på att bocka av dessa attraktiva grupper?  Ringer vi på hos killar vi bara vill ha sex med mitt i natten? Dissar vi en kille om han inte vill snacka sex?

Nä, jag tror faktiskt inte det... Jag skulle aldrig ringa på hos en kille mitt i natten bara för sex, skulle jag få ett ryck och göra nåt sådant så är det för att jag bryr mig om honom eller är kär i honom och bara vill vara i hans närhet... Och skulle en kille vilja prata om nåt annat än sex så skulle jag bli förvånad och fruktansvärt glad... Och erövringslista, hmm... Jo, men visst har man det, men det handlar inte om antal eller sexuella meriter utan kanske bara om just en liten hemlig fantasi... Inget man skulle utnyttja nån för...

Ne, jag fattar verkligen ingenting... Har nog aldrig gjort och betvivlar att jag någonsin kommer att göra.... Och ju mer förvirrad jag blir, destå mer skrämmd blir jag för killar, män, pojkar... Ska det vara så?

Finns det någon kille därute som nångång kan komma med nåt vettigt och råda bot på denna fördom eller vad man nu ska kalla det? (Iof är det min egen erfarenhet av fördomen, men ändå) Vill verkligen inte ha den här bilden av det manliga könet... Men just nu har jag det tyvärr..... :/