"Kärlek är människans största svaghet. Den kan suga musten ur en snabbare än någon annan sjukdom och det finns inget bot."

- Den lyckan den olyckan...

Den slog till me kraft som inte gick att motstå och allt vändes upp och ner och in och ut..

Jag vill! vad vill du?! säg att du vill!?!  och försvinn inte och älska mig och jag älskar dig blev det enda som spelade roll.  Och sjukdomen förändrar allt, allt får en ny innebörd och du blir en innebörd och jag vill vara din innebörd...

Börda?!

Var det vad jag var?

Var det vad min kärlek ska kallas?

Börda... för dig? för mig?!

Men hoppet? Känn efter, du kanske känner den? min kärlek...

"Kärlek är  det slutgiltiga uppgivandet av makt."

- Du får mig!!! Du får mig om du vill ha mig.. Jag ger mig själv till dig! Men du tar inte emot mig, du vill inte ha makten över mig?!

Var du inte så maktlysten som jag trodde?

Men så vaknar jag till, du har makten.. Du har all makt över känslan i mig som kallas älska, sårbarhet, lust, sorg, lycka och längtan...

Du styr det med järnhand och jag följer varje vink utan att någon av oss egentligen vet om det...

"När man älskar någon ger man den personen makt att åsamka den mest fasansfulla smärta och det finns inget man kan göra för att få honom eller henne  att sluta. Inte om man inte själv har full kontroll."

-  Jag tar tillbaka makten.. Och smärtan avtar.... Och jag har snart full kontroll...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...