Ibland tror jag att jag är en rätt negativ och missnöjd människa... Är egentligen aldrig helt nöjd, önskar ofta att jag vore en sån som en regnig händelselös dag kunde se meningen i den med! Som kunde se charmen i det trista gråa meningslösa och tråkiga, som kunde intala mig att saker som inte ger en effekt emotionellt ändå är viktiga... Men jag är inte en sån! Jag vill alltid ha mer, vill alltid ha nåt annat än det jag har och alltid ha nåt utöver det som är just här och nu!

Och just nu vill jag ha ledigt... En dag ledigt, utan dåligt samvete och ett berg med saker på nacken som borde göras och utföras, som borde pluggas och tas tag i... Och just nu vill jag ha pengar, jag vill ha pengar så jag har råd att shoppa massor, pengar så jag hade råd med allt jag vill göra nu, så som att köpa en Yamaha R6:a, ta Mc-kortet, resa jorden runt,fixa fallskärmscert, rädda nåt barn i tredje världen o.s.v...  Och just nu vill jag ha en kille, en kille som kan göra allt detta med mig, som är precis lika "tokig" som jag, som vill dyka, resa, åka Mc och uppleva livet fullt ut med mig, som vill leva varje minut fullt ut, har inte träffat en människa som vill ha det så än =O ... Jag kan inte förstå att människor bara kan vara så nöjda med ett liv där inget nytt händer... Jag är inte nöjd så, jag vill att det ska hända något nytt och spännande som ger mig en kick, varje dag.. Jag vill rädda ett liv, jag vill hoppa från ett vattenfall, jag vill vandra på en fjälltopp eller paddla kajak i en ström fors...  Och jag vill ha en familj att ta hand om, en man och barn, ett hus att sköta, trivas och älska i... Och så vill jag vara smal, ja minst 15 kg lättare vill jag vara och 4 nyanser brunare... Och just nu vill jag bara leva, leva utan ansvar och planer på saker som bara måste och borde göras...   Och jag stressas av allt i detta land, här vill jag för mycket, här måste jag prestera hela tiden och förgylla en grå vardag hela tiden, för att känna mig nöjd och tillfredställd...

Och ibland funderar jag på när jag är som lyckligast och jag kommer alltid fram till svaret: När jag lämnar Sverige och reser till solen och till länder där allt inte är så jävla perfekt som det är här... Där det inte bara handlar om måsten och borden och prestationer, där inte trafiken rör sig i perfekta pärlband på välbyggda vägar. I den del av världen där man inte proppas full med tv:s plastika ideal och serier om hur det perfekta livet borde se ut, där vi begraver oss i fruktansvärda händeler i brist på egna händelser, där media inte når mig på samma sätt, där inte Sofi Farman bestämmer vad som är inne och ute...

 Och jag undrar lite i hemlighet om jag inte egentingen borde varit född i ett annat land... Och min ärligaste önskan om livet vore nog faktiskt att bara köpa en enkel biljett till en vacker paradis ö, där solen skiner och jag kan bo i en bungalow, lära mig dyka bättre och kanske undervisa i det istället... träffa nån äventyrlig man och få några barn som kan manövrera både suftbrädor och syrgastuber utan problem... Som inte växer upp och frågar om tjejerna i Bigbrother, universitetsstudier, stora glassiga hollywoodhus, utan som nöjer sig och är lyckliga med havet och solen! För jag skulle nog vara det!  Frågan är om man skulle våga göra verkligehet utav det nångång?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...