När man går till affären och är lite sugen på godis... Innebär det då att man vill ha med sig en ICA-kasse med godis hem? Jag menar, jag köpte några godisbitar idag.. (var lite väl låg efter träningen!) det gick på 7 kr... I den stora rosa påsen skramlade ett par bitar på botten... Och så tänkte jag på miljön och funderade lite på VARFÖR de tillverkar så enorma påsar till lösgodis? Det kan väl åtminstonde finnas två storlekar att välja på tycker jag... Vore inte det rätt vettigt? Tror jag ska maila ett litet förslag till karamellkungen...

Japp.. det är bokstäverna ja har kvar att skriva rubriker med innan jag fått med alla alfabetets bokstäver som första bokstaven i en bloggtitel...

Ovettig analys.. I know! men i brist på blogginspiration sjunker kvaliten på inläggen! :P

okej, jag vet att jag inte borde klaga.. Gillar verkligen mitt liv, på alla sätt o vis.. Trivs med vad jag gör, vad jag valt att bli och med hur dagarna ser ut, jag trivs med mina tankar just nu och med mig själv oxå... Men så är det den där lilla lilla tanken som ligger som en liten skugga över solen, nämligen ensamheten. Det handlar inte om att jag inte har vänner eller familj och så, det har jag och de är guld värda.. Men omkring mig börjar folk stadga sig, flytta ihop, skaffa barn och leva familjeliv... Och det känns bara ibland som att det bara är jag kvar och det känns så förbannat långt bort!  Om det bara kunde komma nån snart, ta mig med storm och få mig att känna som jag aldrig levt innan jag träffade honom, någon att skratta med, prata med, gråta med, ha roligt med och bara ha det bra med... Nån! Hur svårt ska det vara lixom? vad krävs av honom för att få mig att sväva? Om jag lixom åtminstonde visste vad jag letade efter, vet ju bara vad jag inte letar efter...

O så läser man horoskop för att hålla hoppet uppe, man spenderar timmar på sig själv för att förhoppningsvis bli lite mer attraktiv på marknaden... Men det verkar inte räcka för de relationer jag söker egentligen där innerst inne... Allt rinner ju alltid ut i sanden och blir till ett ingenting och ensamt singelliv igen...

Men men, nu har jag spytt ut den gallan.. nu är det bara att resa sig igen och dra iväg och släppa den tanken! Får fylla tiden med annat ist, tänka är helt klart överskattat...  Har bokat med M att om vi är singlar och barnlösa när jag är 30 o han 34 så får vi väl slå oss ihop och skaffa ett par små... Backup-planer är alltid bra att ha... :P

ne, out of here again!

Ciao