Idag är en låg dag, ute lyser solen, i mig är det kaos.... Hormoner ut i fingertopparna och inget går som det borde! Hatar det! Men det var lotten man drog när man föddes som kvinna! Och det går väl an när man har tid att tillåta sig själv att vara lite låg och off en dag... Men när fan ska jag ha tid med det? just nu måste man ligga på topp dygnet runt! Jag menar 35 timmar på sjukhuset i veckan och på det massor och åter massor med skoltjaffs....  VART ÄR MITT LIV??? ÄR DET MITT LIV??

Jag vill inte, orkar inte idag, vill inte idag! Längtar efter lite ledighet! Längtar lite efter nån som kan avlasta lite, nån som har lagat mat när man kommer hem eller som kan ge en en stor varm kram när man behöver lite energi, eller lite pepp när man egentligen inte riktigt orkar mer pluggande på en dag... Nån som masserar lite tinningar och axlar... Nån som lyssnar på allt man har att prata om och berätta om så att man inte behöver bära allt själv och reflektera sig galen över allt man ser och upplever om dagarna...

Tror ja ska anställa en personlig assistent!