Åh, vad glad jag blev när jag hittade detta klipp på youtube idag, det är ett klipp som jag o en kär vän till mig rätt som det är skojar om.. Och ääääntligen fick jag se det igen!

Madde, det här tillägnar jag dig!!!

http://www.youtube.com/watch?v=OfVVEAhf4OQ&feature=related

Det räcker nu... Nån måtta får det vara... Det är bara ett jävla skit med allt det här... Aldrig, aldrig, aldrig mer att jag ger av mig själv på något sätt... Ska ta mina steg tillbaka tills jag faller över kanten igen, det är tryggast där.... I ett mörkt hål, med mig själv, bara jag mot världen igen... Vill inte... Aldrig igen! Jag hatar det här.. Jag hatar att bli spelad med, bakom ryggen igen och igen... Väggen måste upp framför mig, måste bygga murar igen och så släpper jag aldrig in någon igen... Det är jag, det är bara jag.. och jag vill inte ha någon mer i närheten om det är såhär det ska se ut...  Efter det som hände i våras är jag rädd, det tar tid att våga tro och hoppas...

Jag blir så jävla pissigt förbannad, ditt jävla as, varför släppte jag in dig i mitt liv där för snart 2 år sedan?? Varför lät jag dit slita ut allt som var jag och varför lät jag dig skapa detta?? Jag hatar dig för det.. Och jag hatar att det blir så svårt efteråt.. Hatar att du gör mig så sårbar, fortfarande! Och det slutar ju aldrig, det finns inget slut på det... Det kommer om och om och om igen...