Ibland blir jag bara så jävla trött på präktiga människor... Sådna där som vet allt hela tiden, som har gjort alla studieuppgifter alldeles för bra och bara Mååååste bevisa det på seminarierna genom att konstant räcka upp handen, gärna sådär ivrigt med ett leende... "se mig fröken, se mig!" ... Präktiga människor med cykelhjälm och lysen på cykeln. Sådna som aldrig skulle gå hem med en främling bara för att ha sex... Och sådna som alltid måste ha toapapper på kanten på offentliga toaletter. Eller det värsta av allt, de som har kläder för precis alla väder... Det är allväderkängor och vindjackor, regnbyxor och kakhishorts... Sådna som aldrig skulle råka svära i ett olämpligt sammanhang, som alltid ler och som alltid alltid bara måste vara så förbannat jävla duktiga och korrekta....

Orka!!!! Hur roligt kan livet vara lixom? säkert jävligt säkert iof, men vart finns spänningen med att aldrig våga göra nåt fel??

Ne, präktiga människor gör mig nervös!!!