Igår rinde min syster... Från Halmstad, hörde att det var nåt som var jobbigt... Vi snackade lite allmänt o så kom det fram det ena efter det andra, lite jobbiga saker... för ung för allt, avstånd till familj o vänner, samboende, drömmar... o.s.v tänker inte lämna ut några specifika grejer!!

Men hon ringde till mig, just för att jag är storasyster... Just för att ja känt allt det där en gång, för att jag oxå gjort allting för snabbt... det kändes bra.. Kändes bra att jag faktiskt fick hjälpa henne lite, efterssom hon alltid har varit lite mer storesyster än jag... (jag brukar kallas för fjortisen där hemma trots att ja är 22 år!)så kändes det kul att få rollen på riktigt... :)

Men men... Peppade henne såklart," du har valt rätt, det går ju upp o ner!!" ja ni fattar...
Men så när jag la på så var min tanke... Herregud, hon har så rätt! Hon är bara 19 år (snart 20 iof).. Men 19 år, man är ju nästan barn fortfarande på nåt sätt! Minns att jag kände mig jättevuxen när jag var 19, idag inser ja att jag inte är vuxen än, men har hittat mig själv på ett helt annat plan än vad ja hade i den åldern! Det var som om man var säker på att man visste vad man ville, man var så exaltherad över att få fatta sina egna beslut att man inte ens kände efter vad som kändes bra egentligen.... Det har ju knappt gått ett år sen hon tog studenten, hon har massor att uppleva, jag förstår om hon vill resa i Afrika, jobba utomlands, festa och kn*lla runt o.s.v Nu är hon rätt mycket erfaren för sin ålder, hon har rest- mycket på egen hand, Hon har gjort de där crazy sakerna som hör tonåren och ungdomen till, hon har haft förhållanden och hon har bytt stad, jobbat o.s.v Men ändå... Det är väl de där åren efter gymnasiet man ska ha för sig själv, som ska vara där för att man ska uppleva saker och hitta sig själv! Tycker nästan att man borde införa Pojkvänsförbud mellan 18-20 år :P Just för att man ska få chansen att inte låsa sig.. Tjejer offrar gärna så mycket för kärleken, men det är kanske inte alltid värt det?! Det är så lätt att flytta för en kille, sluta träffa vänner, strunta i den där "leka av sig- perioden", glömma vad sina drömmar och anpassa sig efter hans ( särskilt om han är äldre och redan har sitt liv på G!) Och det är synd att det ska vara så, tyvärr är det nog rätt vanligt!! Jag har själv gjort liknande misstag och kommer nog aldrig att rekomendera någon att göra samma... Det verkar dömt att misslyckas för nästan alla.. tyvärr!!

Vill inte att min syster ska behöva tvivla på att hennes val är rätt... Men vem vet... det kanske de är eller så är de inte det.. Men det löser sig såklart! Och erfarenheten är självklart inte fel, men kanske kan det kännas som slöseri på tid í efterhand...?!

Jag önskar bara att alla förstod hur viktigt det är att få vara ung på egen hand också... Skulle vilja säga det till henne.. Sa det iof, dra till Afrika, är han ditt livs kärlek så väntar han såklart!! Och vill du vara på egen hand så får du kanske offra honom! Finns nog många som släppt sin livs kärlek för frihet och ungdom.. och i de flesta fall har det nog löst sig med det såsmåningom oxå!!