Sitter här o sippar på min pharma diet-drink... smakar nog egentligen skit, avslagen vaniljsås.. men den ska göra mig smal iaf...

Helgen har i princip passerat och det finns mycket att reflektera över... Vet inte vart jag ska börja riktigt! Har haft besök av en kille... Men jag vet inte.. Vet inte om det känns bra .. Tror inte det.. vet inte om jag är redo än... Och när jag lyssnar på mig själv prata så kommer ett ord ur min mun om och om och om igen... Och det ordet skriker väl egentligen: Du är inte redo!

Det är verkligen en jättefin kille.. vill inte luras, vill inte göra illa.. Och därför vågar jag inte ta steget att testa..

Men någonting skrämmde mig, det sätt han tog i mig.. Precis som M, så lika, så bekant, fint och ärligt.. Sättet att hålla om, gömma mig för världen i en famn... Så ungerligt, så skrämmande... Och jag blir rädd, för jag känner mig inte redo... Men hur många fina ska man kassera för den känslan? Den känslan av skräck inför att låsa sig?? Och det var nog inte rätt... inte denna gången!

Så på´t igen!!