För dig gjorde jag allting fel... För jag trodde att vissa saker var värda att jobba för... Men det är inte värt att jobba för att må sämre... För sanningen är att jag inte mår så bra just nu, jag dög inte där, nu duger ja inte ens för mig själv.. och jag blir så ledsen... Och jag blir så rädd...

jag är rädd för det enda som spelar nån roll är att gå ner i vikt och jag har blivit rädd för maten och det gör mig fundersam... När avocado och lax känns farligt?! Har det gått för långt då?? Vet att det inte gör nån skillnad... det hade inte spelat nån roll om jag varit smalare, snyggare, längre, haft större bröst eller haft andra ögon... Det ligger inte på ytan om min kind är värd att smekas med kärlek eller om min kropp bara ska kn*llas o dumpas... Varför blev det såhär? För dig gjorde jag allting fel..

Och nu spyr jag kritik över mig själv.. sätter fingrarna i halsen för att inte missa nåt... nåt skvalp på botten... nåt jag kanske trodde var bra.. Vart tog min självdistansvägen? min självkontroll? Min integritet? Min känsla av att jag har ett värde på riktigt?? Rensar kroppen på det, för att duga...

Men det kommer aldrig räcka till och allt blir så fel.. för din skull gjorde jag allting fel...