För dig gjorde jag allting fel... För jag trodde att vissa saker var värda att jobba för... Men det är inte värt att jobba för att må sämre... För sanningen är att jag inte mår så bra just nu, jag dög inte där, nu duger ja inte ens för mig själv.. och jag blir så ledsen... Och jag blir så rädd...

jag är rädd för det enda som spelar nån roll är att gå ner i vikt och jag har blivit rädd för maten och det gör mig fundersam... När avocado och lax känns farligt?! Har det gått för långt då?? Vet att det inte gör nån skillnad... det hade inte spelat nån roll om jag varit smalare, snyggare, längre, haft större bröst eller haft andra ögon... Det ligger inte på ytan om min kind är värd att smekas med kärlek eller om min kropp bara ska kn*llas o dumpas... Varför blev det såhär? För dig gjorde jag allting fel..

Och nu spyr jag kritik över mig själv.. sätter fingrarna i halsen för att inte missa nåt... nåt skvalp på botten... nåt jag kanske trodde var bra.. Vart tog min självdistansvägen? min självkontroll? Min integritet? Min känsla av att jag har ett värde på riktigt?? Rensar kroppen på det, för att duga...

Men det kommer aldrig räcka till och allt blir så fel.. för din skull gjorde jag allting fel...

 

maddlur

20 mars 2007 16:02

Malin, du är fin precis som du är! :) Å det är jag åxå. Kram på dig

http://maddlur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...