Så jävla trött på studentekonomin nu.... Det är så himla tråkigt att inte ha några pengar att röra sig med när räkningarna är betalda. Man önskar att man kunde unna sig massa god frukt och grönsaker och annat bra,nya skor o stövlar och kläder och allt vad man vill ha, men glöm det.... Den här månaden blir det havregrynsgröt och nudlar kanske lite blodpudding för järndepåerna.

Jag önskar att man kunde leva någorlunda vettigt med lite livskvalitet och möjlighet att unna sig lite saker då och då... Är trött på att ha 2500 kr kvar på kontot när räkningarna är betalda och maten för månaden inte ens är införskaffad...  Det enda som får en att inte hoppa av är väl att man börjar se slutet på det hela.. Jag kommer inte att leva fattig hela livet och jag kommer inte att ha ett skitjobb hela livet...

det sjuka med mig är att jag redan börjat fundera på vad jag ska läsa för vidarutbildningskurser när jag är färdig med grundutbildningen... Och just nu känns det som att det lutar åt akutsjukvård eller barnmorskeyrket.... Har kommit på att det är ett förbannat kul jobb jag valt iaf! Och igår kändes det nästan som att man var lite sjuksköterska redan, när man kopplade droppslangar och injeserade grejer på de stackars patienterna... :)

Det enda som är jobbigt med yrket är att man möter så många människoöden och vissa kan vara svårare än andra att förhålla sig till... Jag menar det finns faktiskt patienter som det är verkligt synd om... Patienter som gjort stora ingrepp som gör att de mår jättedåligt och måste förändra hela sin livssituation på olika vis typ att lära sig leva med smärta, med en påse på magen, en kateter kopplad runt benet och helt enkelt en förändrad livssituation. Jag antar att man kommer lära sig att lämna dessa "öden" på jobbet, men samtidigt så är man ju inte mer än människa och vissa sätter sig i hjärtat... Så är det bara...

Hej bullen.... Jag är en tjej som har ett problem.

Det är nämligen såhär att när jag ska ha mens så blir jag överkänslig mot äckliga dofter... Och nu tänker ni säkert att det är väl inget stort problem.... MEN när min kattlåda börjar bli lite äcklig så är det jag som måste göra rent den och det är fruktansvärt! Och inte nog med det så jobbar jag i ett yrke där det inträffar att man stöter på äckliga dofter i form av infekterade sår och diverse kroppsvätskor! Så jo, detta är ett problem! Så nu undrar jag, vad ska jag göra? Finns det några mediciner mot denna överkänslighet?

//förvirrad tjej med en för stark näsa!

Jajemen.. Så är det!

Ibland tänker jag att det aldrig händer nåt i mitt liv och att jag aldrig kommer någonstans... men sanningen är att när jag vill, då kan jag gå hur långt som helst...

Hemma i mammas o pappas tv-rum i källaren hänger en affisch som avslöjar sanningen.... Nu minns jag inte exakt vad det står på engelska men det är nåt i stil med Ambitition- världen gör alltid rum för de som vet vart de är på väg...  Och det är väl så det är?! Varje dag när det känns motigt och tråkigt och som att livet står stilla så tänker jag på den där affischen...

 Egentligen är det ju bara så självklart, för om man bara sitter hemma i sin soffa, instängd från värden, utan direkta upplevelser eller motivation att resa sig, klagar på att det Aldrig händer nåt och att allt är så tråkigt och värdelöst, då kommer man inte längre än så heller... Men den dagen man reser sig ur den där soffan, bestämmer sig för att göra nånting, det är då världen öppnar sina dörrar... Jag menar; vill man finna vägarna så gör man ju det!

Så ni som sitter där ute och tycker att livet är orättvist för att det aldrig händer något i erat liv... Fundera på detta!  Nånstans så är det ju en själv som styr sitt eget liv, och det är bara man själv som kan bestämma hur man tänker ha det!!!  Så känns det orättvist så är det säkerligen många (inte alla såklart) gånger som det är du som behandlar dig själv orättvist genom att inte ta vara på livet!

-Tänk om jag kunde vara såhär smart varje dag... :P

Alltså just nu går det mesta åt rätt håll känns det som...

Ute börjar det bli ljust igen... Inne börjar jag vakna till liv.... Träningen går rätt bra, kroppen har redan börjat förändrats till det "mindre slappa" - det är fördelen med att ha en helt okej grundfysik, det går fort att komma i form igen... Dock är det väl X antal kilon kvar tills målet är nått, men som sagt, det går åt rätt håll för första gången på länge....

Även praktiken går åt rätt håll, det är kul, jag orkar med allt vad det innebär... Och det känns bra...

Tror att det är våren som gör det, för den kommer nu... :D

Ne...

Det kommer aldrig aldrig aldrig bli så.....

Idag var första riktiga dagen på praktiken.... Var dyngnervös igår, men imorse när jag tog promenaden till sjukhuset kändes det som om allt skulle gå bra...

Dagen blev dock en aning kaotisk... 6 personal bara (normalt brukar de vara 9) så det blev en hel del att göra, men kul var det.... Och intressant och lärorikt och jätteroligt! Kändes jättebra, känner mig som gjord för att bli sjuksköterska... hehe... :P Och jag som alltid tror att jag verkligen inte kan nånting, jag kan fan massor!!! Egentligen!!!

Sen har jag fått sommarjobbet garanterat... Heeeela sommaren på Urologavdelningen! :D Känns jättekul! Som undersköterska!! Och nästa sommar... då får jag jobb som sjuksköterska ;)

Och idag minndes jag äntligen varför, för första gången sen jag började plugga tror ja... Men nu vet jag, och det känns bra! Det kommer att bli bra... Skitsamma om det är ett underbetalt jobb, det är iaf förbannat vettigt och meningsfullt.... :)

Naglarna skär in i den hårt knutna handen

Hon andas in, ut, in, ut... världen snurrar...

Hon kommer på sig själv med att knipa ihop ögonen hårt

För att stänga det inom sig

Minnet...

Musiken i mp3:n ekar och bilden av en svunnen tid bränner på hennes näthinna...

Bränner fram tårar så som bara minnen som gör ont kan göra

Så som minnen av dig!

Det är när man tillåter sig att tala

Det är när man tillslut vågar säga nåt

nämna nåt litet

hoppas lite högt

Det är då allt faller isär...

Jag måste spara på orden!