Måste påpeka det sista i förra blogginlägget:

"när kommer han som inte är allt, utan bara en sak... Nämligen rätt??"

Visst blir man kikig ju längre man är singel, man träffar många samt hinner reflektera över vad man har för behov och vilka egenskaper man uppskattar mer än andra hos killar... Och det där med att kategorisera killarna det gör jag inte, jag har träffat många olika sorter, men sen har jag såklart hittat "typer" som passar mig mycket bättre än andra, som fångar mitt intresse snabbare än andra... Och vad är det som är så fel med att vara kräsen?

 Man vill ju hitta nån som man står ut med resten av livet!!!

 

Magnus

13 mars 2008 12:10

Jag säger inte att det är fel, däremot tycker jag att det är lite lustigt att du med ojämna mellanrum klagar över din singelskap, då du tydligen har rätt så många krav på hur en karl ska vara... Ge alla män(niskor) en chans, för saker och ting är sällan som de verkar, i synnerhet då det gäller så omfattande saker som människor. Varje mynt har mer än en sida, och alltid en kant. Ibland kanske det där myntet dessutom är en sedel, som man kan vika och ha sig hur mycket som helst, utan upprepning...

 

Paciz

14 mars 2008 08:48

Det är ju det jag sagt...Du måste hitta någon vars brister du kan leva med för den perfekta människan finns inte!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...