Jag skulle behöva klyva mig själv i tu just nu... Vet inte hur man hinner saker när man ska vara på två ställen samtidigt, när man har dagarna uppbokade från morgon till kväll med saker som måste göras.... Hur länge orkar man utan ledighet?! - Kan göra en doktorsavhandling på det med mig själv som försöksperson...

Ne, jag kanske är en såndär slapp och lat människa som bara inte klarar av saker o ting?! Eller så är det bara lite väl mycket att göra på schemat...  Just nu fantiserar jag om en enkelbiljett till andra sidan jorden! Bara lämna allt här och dra, skita i konsekvenser av obetalda hyror och studiemedel, missade dagar på praktiken och icke inlämnade uppgifter... Bara försvinna, utan att säga nåt... Bara dra, med lite trosor och en solklänning till en öde strand där solen lyser större delen av dygnet och jag kan sova i en bambuhydda med havet kluckandes utanför... Umgås med bybor i ett annat land, äta konstig mat, skita i om håret tovar sig och att klänningen är smutsig... Göra armband av snäckor och sälja för lite pengar... Bara så att det räcker till lite mat...

Ja, tro det eller ej, men jag är faktiskt en rätt basal människa, kräver inte så mycket mer än så för att må bra... Faktiskt!! Jag borde ha varit född i nån fiskeby i Indien, Thailand, indonesien eller nånstans där det mest handlar om att leva för dagen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...