Just hemkommen efter Kents spelning på conventum arena- mycket trevlig lokal btw, om man bortser från garderobsystemet.... 2000 galgar till 4500 besökare?! fråga mig inte vad de tänkte på där... De kanske tänkte att vi har sommar i sverige med?! vad vet jag....

Hursomhelst så var det lika fantastiskt bra som de varit de 8-9 gångerna jag sett dem innan... Lika magiskt som det brukar, lika bra låtar som det brukar, lika mycket kent på scen som det brukar... eller ne förresten, saknade Harri! :( 

Men nu är jag sådär lagom kentig i mitt lilla hjärta, ni vet sådär full av melankoli och intimitet... Och jag har känt den där ångesten av eskilstuna, insett varför jag lämnade staden där det kommer ingenting, sen kommer ingenting sen kommer ingenting.... Och lilla ego har åkt buss genom staden och jag fick gåshud och ångest precis som alltid när den låten spelas, den ligger på top 3 på min favoritlåtlista....  Sen spelades Kevlarsjäl och jag bestämde mig för att dedikera den låten till A som stack ett hål i min kevlarsjäl en gång...  Och jäklar så bra allt var.... Och jag bara säger det - Kent måste vara det bästa som hänt eskilstuna, om inte annat så är det det enda jag känner mig stolt över när det kommer till den stan!

Så, nu blir det till o vänta till sommaren innan det blir kent igen!.... :) Men då blir det på hemmaplan för både dem och mig! :D

 

maddlur

22 mars 2008 21:12

Såååååå förbannat förbenat bra!!!!

http://maddlur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...