Jag har verkligen bekymmer så fort det börjar bli lite kallt, jag har nämligen en enorm garderob fylld av pumps, sommarklänningar, kortare varianter av byxor och linnen... Men jag har fan ingenting som är varmt och skönt att ha på sig på vintern och hösten... Måste nog ta ett ryck på den fronten imorgon när lönen kommer.. Köpa lite jeans och några koftor så jag inte förfryser i höst... Det vore ju onödligt lixom...

Igår hade vi en mysig tjejkväll hemma hos Carro med ost och vin... Mycket trevligt... Som vanligt blev det mycket prat om allt och ingenting, allt från oskuldsnack, relationsanalyser och minnen... Vi kom in på hur det var första terminen här i Örebro, det är snart 3 år sen...Helt galet fort har det gått.. Hursom så pratade vi om hur det var, både jag och J hade en rätt omtumlande start här i örebro.. Och nu inser jag att jag totalt förträngt den tiden av mitt liv,den är som ett svart hål.. och nånstans sa J " men visst är det som att tårarna tillslut tar slut, även om smärtan över minnena aldrig försvinner?!" och visst har hon rätt,alla tårar som fått rinna relaterat till allt som hände då har tagit slut... Jag kan prata om det som om det inte berörde mig, som om det vore nåt som hänt någon annan för miljoner år sen.. Ja vet inte om det är bra... Ett sätt att gå vidare? Eller ett tecken på att man faktiskt har gått vidare? Hursom så tycker jag att det är skönt att tårarna tagit slut.. Och det är skönt när vännerna säger att jag är tillbaka som den Malin jag är egentligen... Och så är det nog, jag är tillbaka som den Malin jag i grunden är och tårarna som runnit nästan hela mitt liv har tillslut torkat och jag är jag och jag mår bra så och jag behöver inte straffa och jaga mig själv för att känna mig förtjänt av livet...

 Och det är så jävla underbart!