Nu undrar säkert ni som läser detta varför en 22 årig tjej sitter här och skriver en lördagmorgon kl sex... Jo, för jag kan inte sova... har legat vaken sen strax efter fyra och nu ger jag upp... tankarna bara mal och mal och mal och de maler sönder både hjärna och hjärta på mig..

Det är killar- Jag vågar inte lita på dem, börjar tvivla på om någon kommer att kunna älska mig och bara mig någonsin... Jag faller väldigt sällan för dem, och därför känns det så otroligt jobbigt att det alltid går åt helvete när jag gör det... Antingen är han otrogen, tycker att jag inte är värd honom eller så väljer han helt enkelt spriten eller nån fjortis framför mig... Hmm... man känner sig värdefull! Det sätter sig på självkänslan tillslut och jag vågar aldrig tro igen att jag är tillräckligt bra för nån... det vore för läskigt! sårar hellre mig själv med sådna tankar än låter killarna såra mig genom att bekräfta dem...

Sen är det plugget- Vill jag verkligen bli sjuksköterska? Verkar ju mycket roligare med psykologi eller juridik än att plugga till blöjbytare och sprutgivare... Kanske är det omtentnan som ja ska ha om ca 2 timmar som spökar i mig.. Får inte misslyckas igen...

Sen är det den här förbannade kroppen, tror jag blir tokig.. varför kan den inte se ut som jag vill att den ska se ut? Varför måste jag ha de här enroma låren och den där enorma rumpan? Vill inte se ut såhär, vill känna mig snygg och attraktiv ju... Vet att jag inte har en kropp som är gjord för att vara pinnsmal, men om jag inte vill se ut såhär då?? Vad gör man? Tänker helt enkelt trotsa mina biologiska anlag och banta bort även muskelmassa... för i sommar tänker inte jag skämmas i bikini... I sommar vill ja inte oroa mig för att det killarna bara ser är ett par enorma lår som tungt vandrar över stranden... Ne, så ska det inte vara... vet att jag är normalviktig, har ett bmi på typ 23.. men nu ska det ner till 21 och så är det bara.. Jag har bestämt mig- jag ska bli smal!

Kanske hör dessa saker ihop... kanske är det så att för att jag inte duger för killarna jag vill duga för så känner jag mig ännu fulare och fetare och det gör att jag inte vill vara jag... och kanske är det så att de två sakerna om kroppen och killarna tar upp så mycket av min tid att jag inte klarar skolan lika bra som jag önskar att jag gjorde..

Nu tror säkert alla som läser den här bloggen att jag är värsta neggo- tjejen som bara sitter hemma och är bitter.. så är det dock inte.. lever livet fullt ut för jämnan.. men ibland är det jobbigt! men det är en del av livet med.. och anledningen till att jag skriver denna blogg är för att jag behöver strukturera upp det som är jobbigt så att inte allt blir jobbigt!!


Så.. nu ska jag ta tag i det jobbiga... så nu ska jag ut på en promenad- för att jobba på kroppsproblemet..
Ikväll ska jag antagligen träffa en kille- i ett försök att inte dömma ut honom som samma skrot o korn som många andra... men måste ta risken att bli sårad för att finna kärleken, det är en del av spelets regler som min mamma sa igår när hon ringde och jag bara var ledsen över det orättvisa i livet...
Efter min promenad ska jag ta och skriva tentan- för gör ja den inte alls så finns ju inte heller ens chansen att jag klarar den... sen ska jag till gymmet- för jag ska jobba ännu mer på kroppen inför beach 07....

så... det är alltså dagens handlingsplan för att lösa livets bekymmer....

Och just nu längtar jag till exotiska klimat och spännande kulturer... Sverige är ju bara så otroligt biegt och trist den här tiden på året...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...