Hur kommer det sig att vi tjejer alltid är så jäkla dumma? Hur kommer det sig att vi alltid vill ha de där killarna som behandlar oss som skit?

- De killar som kärleksfullt Kn*llar oss och sedan lådsas som om vi inte finns, de killar som kommenterar våra bröst ( som om det var det enda vi bestod av), de killar som lovar saker de inte kan hålla och säger saker de inte menar, och de killar som har sex me oss men fantiserar om någon annan, de killar som anser sig vara för bra för oss och inte drar sig för att klargöra detta....

Hur kommer det sig att vi står brevid dessa killar dränkta i spott och förnedring och bara ler? för vi kan ju inget annat än le, vi förtjänar ju inte bättre än så... och " han menar ju inget illa..." , " han bara skämtar, egentligen älskar han mig" eller standard " Du känner inte honom.... " o.s.v Ja ni vet alla dessa uttjatade ursäkter för att förneka sanningen: Vi anser oss inte värda mer än så.... Och vi accepterar det och fortsätter le och tråna medan han fortsätter spotta... Och vi bara ler..o ler o försvarar hela situationen...

Sen att vi ligger och smutsar ner örngott efter örngott med mascara och rouge. Det får ingen veta! Inte heller sanningen om den ilska som vi bär inom oss när vi fastnar i sådna relationer.... Som vi i 97 fall av 100 vänder mot oss själva... " Han är för bra för mig, Jag är den som är dålig... jag är för tjock, ful, skelögd, småbystad, storrumpad, kanintandad, för att han ska tycka om mig... och jag förstååår varför han inte gör det... han förtjänar ju bättre än mig... Jag är inte tillräckligt bra och så är det bara... " - detta är repliker som vi tjejer öser över varandra o så sitter kompisen o torkar tårarna och säger att man förtjänar nån som är bättre än honom och att det finns nån annan bara man släpper den killen, samtidigt som kompisen sitter i precis samma situation o försvarar "sin" kille på precis samma sätt....

Är det så himla konstigt att ett kroniskt syndrom hos oss tjejer är dåligt självförtroende, när vi alltid låter oss behandlas såhär? Och hur kommer det sig att så många killar är just precis såhär??

Usch..... jag låter verkligen som en manshatande feminist... Okej, står för feminist.... men manshatande är ja nog inte efterssom det är dem ja strävar efter trots att de mest ställer till me problem och krossar hjärtan.... Men grejen är att just nu känns det som om alla har det såhär... och jag fattar inte varför....

Varför är det så svårt att inte dras till asen? Och varför är det så svårt att säga: " Nej, jag förtjänar bättre än såhär!" För vi gör ju det egentligen, tycker att alla mina tjejer är kanon och förtjänar det bästa och det är så synd att inte killarna ser vad de missar hela tiden... För grejen är att alla killar är inte såhär, alla killar behandlar en inte såhär... det finns guldkorn med, killar som gråter och skrattar och älskar med oss.... Killar som faktiskt är underbara Människor och inte oeuppnåeliga gudar...

Och nu vill jag hitta en männsika, ingen gud och jag vill att mina tjejer me brustna hjärtan ska göra detsamma... För vi förtjänar att behandlas som människor, inte skräp!!

Är tjejer likadana mot killar? Och varför är det såhär egentligen och varför är det så jäkla svårt att bryta mönstren??? Och varför är vi så dumma som går med på det här?? Varför är vi så dumma som bara sårar oss själva... För det är vi som sårar oss genom att hänga kvar hos killen, det är inte killen som sårar oss... han visar ju bara att han är ett as genom att bete sig så...

eller nåt...

 

maddlur

17 mars 2007 18:20

Jaaaa... klart vi ska hitta en varsin människa! Det ska vi!! För vi är verkligen värda det :) Kram på dig

http://maddlur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...