That love is not ment for me....

Japp, så jävla illa har det blivit!

Är så förbannat jä*la less på dejting nu... Räknade ut att jag dejtat/ träffat/ one night standat/what ever (beroende på hur man ser det) över 15 killar sen jag och M. gjorde slut... och då ska tilläggas att jag levde i ensamhet första 8 månaderna efter uppbrottet...

- Jo, är trogen, är trogen i hjärtat väldigt länge...

Av dessa 15+ har 3 varit intressanta... av dessa tre fastnade två lite mer i hjärtat, så pass att de var värda att fälla tårar över....

Men av dessa två var ingen villig att dela lite av sitt liv med lilla mig...

Och jag spyr på det... spyr på det jävla träffandet av killar, tvingar mig själv att ge alla en chans, alla som vill entra "the life of Malin..."

Men nu är jag trött på det, vill inte träffa en enda ny kille i hela mitt liv..

är trött på att knappt minnas namnet på dem nu, är trött på det där jävla skitspelet om vem som ska ringa och om man ska ringa eller kanske bara messa? ska man  verka villig eller tillbakadragen?

O så säger de: Var dig själv.... Men f*n, jag kan inte vara mig själv med killar jag gillar... Kan inte släppa fram lilla Malin, masken åker på, fylla, ironi, distans,distans, distans, yta, yta, yta... Jag duger inte, vad ska jag vara för att duga? Hur blir jag rätt??

Orkar inte mer nu!!

Vill bara att du ska se att jag kan vara rätt... Att jag duger, att jag är ganska fin där på insidan... Vill att du ska kliva in i mitt liv nu och stanna här för evigt, hålla mig och stanna som ett med mig... För jag är halv såhär... Och jag slits sönder mer och mer för varje gång någon passerar livet...

Orkar inte vill inte....

Ska ta me fan aldrig dejta mer... Ska aldrig göra mig till för nån kille...

 Ska bara vara... ska bara vara jag!! För jag är tyvärr inte mer än så, hur mycker jag än önskar annat.... Och du ska bara vara du, just som du är...

Och jag vet att det här är riktig jäkla dynga att häva ur sig... men det skiter jag i... exploderar fan snart... Blir tokig!! Vill inte mer...

Vill älska och älskas tillbaka... 

Är trött på att slänga all min kärlek i det där svarta hålet nu... Behöver fylla på där igen... Det ekar... Det är tomt... så tomt utan.......

Vila i frid Farmor!

 I mitt hjärta kommer du alltid stanna och jag kommer minnas dig levande...

Det började på riktigt den där dagen när vi var i Karlstad, mamma ringde... Farmor är sjuk, antagligen en hjärtinfarkt...

Den fyllan gick åt skogen som sagt!

Åkte hem sen, helgen efter... För att träffa dig om det skulle gå utför...

Du var ju ändå gammal, de säger att det kan gå fort när det väl börjar gå utför.. Ville träffa dig, för att inte ångra mig sen!

Du repade dig ganska bra tror jag... satt uppe pratade med oss...

Alltid klar, alltid där och med i samtalen! Känner igen alla 54 stycken barn och barnbarn och barnbarnsbarn som växlat plats vid din sida dessa veckor...

Så i fredags blev du sämre... Hade bokat att åka hem på lördagen ifall det inte skulle gå... Pappa ringde på lördagen.. det ser mörkt ut!! Men operation är ett alternativ!

Okej, överväger de operation kan det inte vara helt kört!

Pappa vakade vid din sida i princip hela dagen...

Jag undrade lite varför, vi pratar inte om svåra saker i familjen...

Skulle hälsat på dig idag.. Hade inte tid igår...

Ångrar mig nu! Har all tid i världen för annat idag, men dig kommer det aldrig finnas tid för mer...

Aldrig kommer jag få krama om dig igen, aldrig kommer jag få höra din röst på riktigt igen, berättande historier från förr, aldrig dricka saft och äta kubb i ditt kök, aldrig mer kommer jag se dig...

Vet att du var stolt över mig.. Sjuksköterska, det är ett fint jobb sa du alltid! Nu farmor ska jag avsluta den här utbildningen för dig!! Jag ska bli din lilla sjuksköterska! :)

86 år, 11 månader och 19 dagar fick du bli!  Och jag hoppas och tror att du levde ett lyckligt och värdigt liv! Och jag hoppas att du vet att du är saknad och älskad av en stor familj...

Vila i frid farmor!!

1 juni 1921- 19 maj 2007...

Prata just med pappa...

två saker: Det är hantverkare hemma när jag kommer...

Och farmor är sämre... andra hjärnblödningen på några dagar nu... När jag frågade om man får åka upp och hälsa på henne så sa han att det är inte så säkert... Och att risken finns att hon tar hissen upp till farfar... Och det känns hemskt...Vill ha min lilla farmor här ett tag till...

Men det hör till livet, lika självklart som det är att vi föds, lika självklart är det att vi ska dö... Och självklart börjar det närma sig för henne, hon är ändå 87 år... Men fortfarande är hon min älskade lilla farmor...

Är nöjd ikväll... ler här för mig själv!

Har haft avslutningen med vår ellen-grupp ikväll...

Det var jättekul... Tjejerna verkade helt klart roade och nöjda...

Känns som att vi fått ut vårt budskap och att vissa av tjejerna anförtrott oss saker känns oxå bra... Det måste ju peka på att vi tas som förebilder och att de känner att vi är att räkna med och att det går att lita på oss...

Vi har gjort nånting värdefullt, både för oss och för dem...

En mamma som jag mötte när vi släppte av tjejerna ikväll sa att det hade varit jättebra... Känns skönt att höra från de vuxna oxå..

Att de tar det vi gör på allvar och ser att det är något viktigt och meningsfullt.... Och framförallt att det gör skillnad!

För det gör det... Det är ett projekt som verkligen stärker tjejer... Och det känns viktigt... Önskar att jag hade fått delta i ett sånt här projekt när jag var 14 år... kanske hade livet sett lite annorlunda ut idag då...

Men är hur som helst, är grymt tacksam för att jag valde att göra det här... Det har gett mig så otroligt mycket... Och jag vet att det låter så jäkla tradigt när jag skriver det här.. Men det känns bara så bra!!

Och lite vemodigt för att det plötsligt är slut nu bara....

Kommer att sakna det faktiskt...

Men men..... Annars har jag lämnat in min hemtenta idag.... Så förbannat jäkla skönt är det enda jag ärligt kan säga om det... gick säkert käpprätt åt skogen, men inne är den iaf... Och nu tänker jag för första gången på väldigt länge unna mig att slå på en trevlig film och bädda ner mig i min säng, med ett leende på läpparna och ett gott samvete... =)

Hur länge är det okej att låta sitt hjärta våldtas?

Hur länge är det okej att hoppas att det leder till nåt bra?

Hur länge orkar man?

Mitt hjärta är fyllt av sår nu

Men jag biter ihop

Orkar våldtas, gång på gång

av kärleken

för kärleken...

Now, I don't want to lose you
but I don't want to use you
just to have somebody by my side.
And I don't want to hate you,
I don't want to take you
but I don't want to be the one to cry.

And that don't really matter to anyone anymore.
But like a fool I keep losing my place
and I keep seeing you walk through that door.

But there's a danger in loving somebody too much,
and it's sad when you know it's your heart you can't trust.
There's a reason why people don't stay where they are.
Baby, sometimes, love just aint enough.

Now, I could never change you
I don't want to blame you.
Baby, you don't have to take the fall.
Yes, I may have hurt you, but I did not desert you.
Maybe I just want to have it all.

It makes a sound like thunder
it makes me feel like rain.
And like a fool who will never see the truth,
I keep thinking something's gonna change.

But there's a danger in loving somebody too much,
and it's sad when you know it's your heart you can't trust.
There's a reason why people don't stay where they are.
Baby, sometimes, love just aint enough.

Har inte ens koll på vilken veckodag det är nu...

Det är så mycket hela tiden!

Uppsatsen är snart klar iaf, hementan likaså,-sov 4 timmar inatt för att hinna plugga klart den...  tänkte avsluta den idag så jag kan vara lite ledig imorgon innan ellen- avslutningen... Kanske blir det en sväng till Tuna i helgen för att hälsa på syrran som är hemma, en kille som snärjer sig in och snor plats i inkorgen på mobilen.. :P , och farmor är värd en liten visit oxå... På måndag är det tillbaka hem igen, föreläsning, handledning, uppsatsskrivning... trääääna... tisdag, tuna igen- delegering.... onsdag, inspark till styrelsen, torsdag - Till " tar tag i mitt liv-mottagningen..." fredag- in med uppsatsen... Eskilstuna... Fest... Måndag igen... dax för seminarie, torsdag opponering på uppsatserna... Sen efter detta och 10x 1,5-2 h träningspass så är det äntligen dax för lite ledighet... jäkligt välförtjänt och välbehövlig sådan... vem har inte fått magkatarr, sömnsvårigheter eller prioriteringsproblem i vår klass än lixom?? :P

Men sen blir det en vecka sol, bad och fest i turkiet... =) .... nice, nice, nice... =)

Åhh.. snälla gud låt dessa veckor passera snabbt och smärtfritt, inga oberäknade saker.. det har jag inte tid med... amen.. ;P

Jag hade väntat

I över ett år hade jag väntat

På dina ord

På ditt stora misstag

På dina tårar och din ångest

Kände inget när du bekännde

Tröstade, höll din hand

Smekte ditt hår och din rygg

Skrattade som om det varit kul

Jag älskade dig fortfarande

Skämdes för att du gjort fel

För att du glömt mig i ett ögonblick

Fanns jag alls för dig?

Var jag bara två år av bortkastad tid för hetare läppar?

Kände mig stark med dig

Nu vet jag att jag blev stark efter dig!

Tvivlade på om du någonsin älskade mig

Tvivlade på dina ord av kärlek

Du bekräftade mina tvivel

Det tog år

År av lycka, sorg, ångest, tvivel, oro

trygghet, drömmar, framtid och kärlek

För mig...

Men älskade du någonsin mig?